Herr talman! Jag hade förväntat mig att Lars Wegendal skulle prata väldigt lite kring sin egen politik och i stället angripa den skillnad som kanske finns inom vissa delar av allianspartierna. Enigheten var Birgitta Sellén inne på förut. Läs alla gemensamma reservationer som finns från alliansen och konstatera vilken enighet det finns! Läs det! Och läs i tidningar och på andra ställen vad vänsterpartister och miljöpartister tycker om den socialdemokratiska kulturpolitiken! Det vore en intressant läsning för Wegendal att jämföra.
Du sade att i marginalen är man inte nöjd. Det handlar om en uppvaktning från ett relativt nyöppnat världskulturmuseum i Göteborg, där man kommer i förtvivlan och skriver brev till utskottet och säger: Hur ska vi göra? Vi klarar inte dessa höjningar av hyrorna. Det är i marginalen av socialdemokratisk kulturpolitik. Det är förvånande. Man kommer och pratar kring pensionsbekymren, man ser hur pengar flyttas från det ena året till det andra och man ser hur pengarna används både två och tre gånger. Det talas om nytillskott. När vi sedan pratar med institutionerna är det inte nytillskott. Man ser hur samlingar ligger och ruttnar ute, hur man kommer och frågar hur man ska göra. Då säger Lars Wegendal att detta är förändringar i marginalen. Jag tycker att det vore ärligt att bekänna och säga: Vi har bekymmer inom den socialdemokratiska kulturpolitiken. Det finns massor inom kulturlivet som har bekymmer, där man borde kunna ordna det på ett eller annat sätt. Det vore kanske lite anspråksfullt. Man kanske inte ska begära det av en representant för riksdagens majoritet, men nog är det lite väl att säga att man har penningbekymmer i marginalen när det gäller långsiktigheten.