Fru talman! Som framgått av det föregående handlar det här alltså om ett betänkande om övergripande kulturfrågor. Det är ett motionsbetänkande som behandlar en mängd frågeställningar av skiftande dignitet - alltifrån önskemål om utvärdering av de kulturpolitiska målen och samordning mellan kulturinstitutioner på central, regional och lokal nivå till önskemål om en markering av Gustav Eriksson Vasas dödsdag och önskemål om att sifferserier och nummerkombinationer ska uttalas på ett enhetligt sätt. Utan att förringa de kreativa idéer som kommer från enskilda ledamöter under den allmänna motionstiden, fru talman, har jag inte tänkt kommentera alla yrkanden som behandlas i betänkandet. Jag kommer att koncentrera mig på några som kanske har en mer övergripande politisk karaktär än både hur vi ska celebrera Gustav Vasas dödsdag och hur vi ska uttala våra telefonnummer eller andra sifferserier.
Först vill jag dock göra några grundläggande reflexioner. För oss socialdemokrater är kulturen en absolut central del av ett levande, fungerande och modernt samhälle. Kultur är något som ska kunna komma hela samhället till godo - ung som gammal, fattig som rik. Kulturens olika uttryck medvetandegör, skänker reflexion och ger oss som individer både en kunskapsmässig och en moralisk bas att stå på, i oss själva och i våra relationer till andra.
Vi vill att alla ska kunna ta del av den kultur man önskar ta del av. Vi vill att alla som vill konsumera olika former av kultur också ska ha möjlighet att göra det. Kulturutbudet ska bli tillgängligt för alla. Vi vill att alla som känner en skapande kraft också ska ha möjlighet att få utlopp för denna kraft.
Vi socialdemokrater är fullt medvetna om att kulturlandskapet ständigt förändras. Vi vet att strukturer som byggts upp under de senaste 30 åren har stagnerat och kanske till och med slutit sig. Vi ser att vissa kommuner och landsting skurit ned sina kulturbudgetar, vilket inneburit att tillgången till kultur också blivit avhängig var man bor. Vi ser att kulturens bildningsfunktion börjar ifrågasättas av olika grupper i samhället, att folkbildningen som kulturbärare hotas politiskt, att de statliga museernas fria entréer ifrågasätts och att många svenskar med utländsk härkomst inte känner sig hemma i det som vi kallar den svenska kulturen.
Fru talman! Det finns naturligtvis oändligt mycket mer att göra på det kulturpolitiska området. Detta politikområde präglas av ständiga förändringar, av en ständig växande kreativitet och idérikedom, av nya uttrycksformer men samtidigt ett växande behov av att bevara det som i går var nytänkande och innovativt. Oppositionen i denna kammare vill naturligtvis mejsla in i sten att vi socialdemokrater inte förmår eller har förmått att utveckla kulturpolitiken. Det är deras roll i det politiska spelet. Men när jag ser tillbaka på vad som har åstadkommits under den gångna mandatperioden ser jag att vi ändå tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lyckats åstadkomma en ganska positiv utveckling av politikområdet. Det gläder mig, och jag hoppas att det också gläder både kulturarbetarna och kulturkonsumenterna.
Fru talman! Jag har några kommentarer till de reservationer som finns i betänkandet. Först kan jag konstatera att det för den borgerliga alliansen är lättare att komma överens om enskilda motioner där inga pengar är inblandade. Det är fullt förståeligt eftersom man saknar en gemensam kulturpolitik.
I reservation 1 vill man ha en utvärdering av de kulturpolitiska målen. Detta är en återkommande reservation som utskottet har behandlat i olika sammanhang. Självklart menar även vi socialdemokrater att de mål som sattes upp för tio år sedan ska utvärderas. Vad gäller ett av målen har så också skett. Vad gäller just denna reservation tolkar utskottet det så att det är målet om internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet man avser. Utskottet redovisar de insatser som på senare år har gjorts för att ta till vara det mångkulturella samhällets skiftande uttrycksformer och för att främja mångfalden i kulturlivet. Jag tänker på de regionala konsulenterna för mångkultur. Men vi pekar också på uppdrag som regeringen har givit Statens kulturråd att följa upp integrationspolitiken och de anvisningar som har givits för att följa upp den etniska och kulturella mångfalden. Jag är också övertygad om att när regeringen lägger fram sin skrivelse om internationell kulturpolitik kommer även detta att vara en viktig del.
Det är egentligen oerhört intressanta frågor i motionen. Hur har den svenska kulturen formats tillbaka i tiden? Hur svensk är den svenska kulturen? Hur påverkar den ökade internationaliseringen kulturens innehåll? Hur kommer svensk kultur att se ut om, låt säga, 20 år. Det är frågor som vi med all sannolikhet kommer att få ägna mycket tid och omsorg under de kommande åren.
Fru talman! Jag ställer mig frågande till en formulering i denna reservation. Jag förstår helt enkelt inte vad reservanterna menar med formuleringen: "För dem som kommer till vårt land och kanske inte har annat än sin egen kultur och sina egna traditioner i bagaget." Vad menar den borgerliga alliansen med detta?
Två av reservationerna, en kristdemokratisk och en vänsterpartistisk, handlar om samordning av de offentliga resurserna och samordning mellan institutioner på de olika nivåerna i samhällsstrukturen. När det gäller den första är jag övertygad om att Statens kulturråd, som har ett samordningsansvar och ett ansvar att slå vakt om den nationella kulturpolitiken, gör allt som står i deras makt att vi och kulturutövarna ska få ut så mycket som möjligt av de medel som riksdagen ställer till förfogande. Naturligtvis är dialog och samarbete nyckelord i denna process.
Den andra reservationen handlar om att samordna institutionernas verksamhet på nationell, regional och lokal nivå. Jag delar reservanternas uppfattning i denna fråga. Samordning i alla led och på alla håll är en nyckelfråga för att maximera effekten av de offentliga medlen för kulturskaparna men också för medborgarna. Vi har i betänkandet gjort en hyfsad beskrivning av hur det ser ut på olika områden inom kultursfären. Det ser olika ut, men det tycker jag inte är fel. Inom vissa områden, till exempel biblioteken, har man kommit långt, medan man inom andra områden, teater och musik, relativt nyligen har påbörjat ett systematiskt samarbete. På sikt är jag övertygad om att utvecklingen går mot ännu mer samarbete och ännu mer samordning, men fortfarande med en klar och tydlig medvetenhet om att man på de olika nivåerna agerar utifrån olika uppdrag.
Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på samtliga reservationer.