Fru talman! Självfallet är det viktigt att i den här debatten påtala det som utskottet säger om långsiktigheten i de beslut som har med statens stöd till kulturlivet att göra. Utskottet har också, med anledning av de påtalanden som kommit från de tidigare talarna, tydligt skrivit att kulturutskottet är enigt med motionärerna men att man även måste inse att långsiktigheten handlar om så mycket mer. Jag ska tala lite grann om det som vi i Vänsterpartiet har diskuterat.
Vi i Vänsterpartiet skulle vilja sätta oss ned och ta ett helhetsgrepp om det kulturpolitiska ansvar som staten har. Vi skulle vilja sätta oss ned och gemensamt gå igenom område för område för att se vad vi politiskt egentligen gör med satsningarna, vad vi når och vilka konstnärligt politiska mål vi uppfyller. Det har ännu inte skett. I budgetförhandlingar och annat - detta framgår också av de motioner som de borgerliga ledamöterna väckt i riksdagen - tas aldrig ett gediget helhetsgrepp där man på punkt efter punkt går in och analyserar hela den kulturpolitiska inriktning som det statliga stödet har. Vi tycker att det skulle vara intressant att faktiskt gå in och en gång för alla göra det.
Det är kanske dags att börja tala om behovet av en ny kulturpolitisk utredning. Kanske behövs det en ny kulturpolitisk utredning med ett lite annorlunda fokus än de senaste stora kulturpolitiska utredningarna haft, nämligen att också titta på framtida förändringar av långsiktigheten.
Vi har i dag många strukturer i Sverige med länsteatrar, stadsteatrar, fria grupper - vilka förvisso lever på existensminimum - institutioner i olika delar av landet och så vidare. I grunden är strukturerna väldigt bra, men samtidigt har kulturpolitiken stagnerat eftersom vi från den politiska sidan inte kommer vidare annat än i form av de små steg som tas år efter år. Givetvis görs det många framsteg från konstnärernas sida där man år efter år producerar en mängd ny och spännande konst som sedan visas upp i Sverige.
Tyvärr har inte frågan som behandlas i de motioner som lyfts fram i debatten tagits upp i den bemärkelsen, och inte heller har vi från Vänsterpartiets sida väckt någon motion med krav på en ny stor kulturpolitisk utredning. Men vi tycker att just det är den intressanta diskussionen. När det gäller det som man från de borgerliga partierna reserverar sig för i den här frågan tycker vi, som jag kanske har sagt tidigare, att man uttalar sig ungefär som utskottet gör fast lite, lite starkare.
Sedan, fru talman, gäller det de kulturpolitiska målen, som är avgörande för den inriktning som staten arbetar med. Vänsterpartiet har tidigare också presenterat idéer. Vi skulle kunna se att vi gjorde ett försök med att faktiskt lagstifta kring de nationella kulturpolitiska målen. Det tycker vi skulle vara intressant.
Som det ser ut nu finns det ett motionsyrkande, en moderat enskild motion, där man tar upp helt andra saker och fokuserar helt andra saker än det som vi i Vänsterpartiet har velat titta på, nämligen: Hur uppnår vi en tillgänglighet för kulturen som gäller lika för alla oavsett var man bor? Det är ju där som de nationella kulturpolitiska målen är viktiga, dels för människor som bor i Sverige, dels för utövarna, de som skapar konsten.
Nu, fru talman, ska jag gå över till Vänsterpartiets reservationer. Vi har fem reservationer i det här betänkandet och ett särskilt yttrande.
Först handlar det om mångkulturåret, som är en viktig satsning, men ack så lite det har satsats på mångkulturåret. Vi hade gärna velat se att man hade satsat mycket mer pengar för att på allvar kunna genomföra ett mångkulturår värt namnet. Nu kämpas det runtom i landet med olika, väldigt innovativa och bra, aktiviteter. Det ska bli spännande att följa det här mångkulturåret, men det vi tar upp i vår reservation är att mångkulturåret inte får stanna vid 2006. Mångkulturårets innehåll och verksamhet måste genomsyra allt det arbete som kommer att fortsätta efter 2006. Det sitter nu utredningar som tittar på till exempel jämställdheten inom scenkonstområdet och på frågorna om hur man ska nå ut med en bättre mångkultur inom den svenska kulturpolitiken. Där ser vi väldigt tydliga brister i dag. Vänsterpartiet menar också att mångkulturåret väldigt tydligt kommer att visa hur de bristerna ser ut. Då är det upp till oss som har lagstiftningsansvaret här i riksdagen att faktiskt dra konsekvenser och slutsatser av det som vi kommer att se. Så den debatten och diskussionen ser vi fram emot.
Sedan, fru talman, har Vänsterpartiet en reservation om att vi vill se över reglerna för stöd till de nationella minoriteterna. Jag vill också passa på att yrka bifall till reservation nr 3 under punkt 3. Där säger vi att vi, precis som kulturrådet, vill att det kulturpolitiska området ska gås igenom för att man ska kunna anpassa den nationella minoritetspolitiken. I dag ser vi brister där besluten inte hänger ihop med det utbud som finns och framför allt med de behov som finns ute hos de nationella minoriteterna. Ofta osynliggörs de nationella minoriteterna trots att det finns målsättningar som visar att man skulle satsa och lyfta fram de nationella minoriteterna. Därför tycker vi att det är dags att faktiskt ta ytterligare avstamp i den frågan, och därför tycker vi att det också är dags att se över de här reglerna, hur stödet till de nationella minoriteterna fungerar.
Jag ska hålla mig kvar vid de nationella minoriteterna. Det finns också mycket som vi kan göra vad gäller tillgången till litteratur på till exempel romani chib, meänkieli, samiska och jiddisch som i dag är mycket dålig. Vi skulle kunna initiera samarbeten inom Nordiska rådet. Vi skulle kunna initiera ett tydligt aktivt samarbete där de nordiska länderna skulle kunna arbeta för att lyfta fram minoritetsspråken och erbjuda de olika minoriteterna i de nordiska länderna en gemensam kunskapsbank med till exempel böcker. Det är det som vi tar upp i vår reservation nr 5.
Sedan, fru talman, tar Vänsterpartiet även upp det arbete som Barnaktionsgruppen har lagt fram. Det är så klart ett arbete som vi tycker är oerhört viktigt. Här ser vi också hur viktigt det är att regeringen och också riksdagen nu tar ett ansvar för den dialog som behövs mellan kommunerna ute i landet och staten. Vi behöver ha en tydlig dialog för att till exempel barnfrågorna inte ska hamna mellan stolarna. Vi vet alla i utskottet vilka konsekvenserna har varit av de besparingar som har skett och framför allt de olika decentraliseringar som har skett inom kommunerna. Detta har gjort att barnkulturen oftast har blivit förbisedd.
Nu när Barnaktionsgruppens förslag har lagts fram tycker vi att det är dags att följa upp dem och se hur vi kan få resultat. Vi kommer inte att få något resultat om vi inte har ett gediget och intimt samarbete med Sveriges kommuner och landsting. Jag vill också yrka bifall till reservation 10.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag beröra det som tas upp i betänkandet vad gäller Grekiskt kulturcentrum. Det är en enskild motion som jag har väckt, och den handlar mycket om de nya regler som Kulturrådet har fått att arbeta efter.
Vi får inte glömma bort att vi har ett ansvar i staten, framför allt när vi säger att vi ska ut och satsa på mångkulturell verksamhet. Samtidigt drar vi undan benen. Det har vi gjort i vårt senaste beslut när vi har gett Kulturrådet i uppgift att fördela pengar till fler än till dem som tidigare har fått. Det är tyvärr, kan jag säga, ett förbiseende. Vi har missat att lägga till ytterligare pengar så att man har mer pengar att dela ut till fler.
Nu är det fler som söker samma summa pengar, och det blir givetvis problematiskt. Jag kan också informera utskottet om att kulturrådet redan nu har gjort en förtidsutbetalning till Grekiskt kulturcentrum på 100 000 kr, eftersom Grekiskt kulturcentrum höll på att bli vräkt från sina lokaler. Även i år kommer man att få samma summa som förra året, enligt Kulturrådet.
Men det är de frågorna som vi måste diskutera. Det handlar inte bara om Grekiskt kulturcentrum, utan det handlar om: Hur ser vi på de kulturyttringar som lyfts upp av de grupper svenskar som kom hit som nya svenskar för många år sedan? Grekerna hör till en grupp, och vi har många fler grupper som över huvud taget inte har några sådana här kulturcentrum. Men det är där vi måste visa på att det är oerhört viktigt med människors egen aktivitet och eget kulturskapande. Det är inte bara vi svenskar, så att säga, som ska erbjuda kultur för grupper från andra länder, utan personer med annat etniskt ursprung måste också kunna få starta sina kulturcentrum med stöd från staten.
Fru talman! Jag står bakom alla de reservationer som Vänsterpartiet har, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till de två som jag har nämnt. I övrigt står jag bakom de ställningstaganden som utskottet har.