Herr talman! Lars Wegendal är nöjd, sade han. Han är nöjd med den framförhållning som finns inom kulturpolitiken, och han är nöjd med långsiktigheten. Men han är inte nöjd med alliansen.
Vilken värld lever Lars Wegendal i? Har han inte hört alla dem som har kommit och sagt: Var finns långsiktigheten när det gäller pengar? Var finns långsiktigheten för Världskulturmuseet? Var finns långsiktigheten i pengar när det gäller museer som inte kan ta hand om sina samlingar, när kulturarvet förstörs, när man kommer från Dramaten och Operan och säger att pensionerna äter upp pengarna, när kulturinstitutionerna har hyror som går upp trots att hyrorna går ned i Stockholm, på grund av något obegripligt sätt att räkna?
Lars Wegendal är ändå nöjd med denna framförhållning. Då vill jag bara ställa frågan:
Hur kommer det sig egentligen att Lars Wegendal är så nöjd när det är så mycket som man klagar på? Vi behöver inte gå längre tillbaka än en timme. Då var inte ens Vänsterpartiet nöjt med Lars Wegendal. Man sade: Vi kanske egentligen borde ha reagerat, men vi gjorde det inte. Så min fråga till Lars Wegendal är följande enkla fråga: Vad gör han och partiet för att institutionerna och svenskt kulturliv ska bli nöjda och inte bara han ska vara nöjd?