Herr talman! Först och främst började Lars Wegendal med att säga att kulturen är en central del i välfärdssamhället. Jag tror att du uttryckte det så. Jag vill bara säga att där är vi helt överens. Det är viktigt med en offentlig satsning på kulturen på alla nivåer, från stat och regioner till kommuner. Jag tycker att det är väldigt skönt att konstatera att vi över hela linjen är eniga om det, från vänster till höger eller tvärtom.
Det jag skulle vilja ta upp här är regionaliseringen. Vi fick en ny kulturpolitik 1974, som tog upp det som jag har sagt ett antal gånger att jag tycker var väldigt bra. Man ställde kraven på regionerna eller landstingen. Nu har det gått 32 år. Vi har sett när vi har varit ute på våra länsresor, bland annat när vi var i Östergötland, att kulturarbetet ofta fungerar väldigt bra ute i landstingen i regionerna.
Du sade också i ditt anförande att kulturlandskapet förändras. Det är riktigt. Men landskapen eller länen är också väldigt olika. Kronoberg och Jämtland är inte lika. Varför, Lars Wegendal, ska staten med nödvändighet försöka få det till att det i stora drag ser likadant ut i Kronoberg som i Jämtland? Varför kan inte de regionerna själva få avgöra vad som är viktigast att satsa kultur på så att deras invånare, de som finns där, har tillgång till sin kulturverksamhet? Varför denna misstänksamhet mot regionala politiker i Kronoberg, Jämtland och övriga län i Sverige?