Herr talman! Först vad det gäller dagordningen, är det ju så att politiken spänner över så oerhört många områden. Vi valde sex områden när vi gjorde alliansgrupperna, men jag kan berätta för Lars Wegendal att vi har haft alliansgrupp ändå och kommit väldigt långt.
Vad gäller kultur på vår allians konvent skulle Lars Wegendal ha varit där! Vilken höjdare det var, med Mamma Mia-musik! Det var huvudingrediensen, så kulturen hade sin givna plats. Alla stod och sjöng och applåderade. Det var ljuvligt. Nog har kulturen plats i alliansen.
Sedan hakar Lars Wegendal upp sig på de kulturpolitiska målen i reservation 1. Det jag pratar om är en annan fråga, som inte finns med här men som vi ständigt år efter år sedan jag kom in i riksdagen har lyft upp: Utbud och efterfrågan, stämmer det överens? Det har jag begärt en utredning om i många år nu. Det är i den situationen som vi har möjligheter att verkligen titta över detta, där vi tar till oss allt som finns i samhället och bakar in det i kulturpolitiken. Det är det viktiga.
Jag kan inte låta bli att halka in lite grann på frågan om den regionala fördelningen av anslagen. Det låter i vissa andetag som att Lars Wegendal egentligen tycker att det är bra, och sedan kan det bli lite annorlunda ibland. Då har jag en fråga.
Statskontoret har sagt så här: "Dels omfattar försöket bara en del av de totala statsbidragen inom kulturområdet, dels är regleringen konstruerad på ett sådant sätt att det är svårt att genomföra övergripande förändringar."
Vad är det som gör att det är svårt att göra omfördelningar i det befintliga bidragssystemet om man delar ut en påse till de olika regionerna? Jag har oerhört svårt att förstå det men vill gärna få en förklaring av Lars Wegendal.