Herr talman! Jag lyssnade noga till vad Eva Goës
sade. Hon utelämnade subjektet och sade: Det är
viktigt att satsa på. Vid två tillfällen sade Eva Goës:
Man skall satsa.
Men vem är den här man? Det finns ju inga före-
tag som ställer upp på det som Eva Goës säger. Är det
inte bättre att försöka se verkligheten som den är och
att göra regler så att verkligheten blir rättstrygg, rim-
lig och hygglig för vanliga anständiga människor och
företag?
Jag tror att det är den vägen man måste gå. Med
Eva Goës syn på tillvaron hade inte investeringar
gjorts i de nya industriländerna. De har förvisso beta-
lat huvuddelen själva, det är inget snack om den sa-
ken. Men de kvinnor jag talade om i mitt anförande
hade haft det betydligt sämre i Eva Goës värld än i
min värld, eller rättare sagt i den verklighet som nu är.
Då hade de fortfarande arbetat i den gröna jordbruks-
sektorn i u-länderna. Det är en välsignelse, tycker jag,
att de och deras barn och barnbarn har kommit däri-
från.