Herr talman! För Folkpartiet liberalerna är själv-
klart ordet frihandel ett honnörsord. För vårt parti är
också ordet jämställdhet ett honnörsord. Därför är det
ett sant nöje att en liten stund få tala om ämnet frihan-
del och jämställdhet.
Frihandel och exportledd tillväxt i u-länderna har
varit en av de i särklass viktigaste faktorerna för kvin-
nans frigörelse och för ökad jämställdhet. I de nya
industrierna, inriktade på export i Asien och Latin-
amerika, arbetar ofta kvinnor. De arbetar hårt i många
timmar och ofta under villkor som för oss i i-länderna
är helt oacceptabla. Buller, damm, hetta och långa
resvägar till och från arbetet tillhör det vanliga. De
här kvinnorna är ofta unga och ogifta. Icke desto
mindre innebär de här nya arbetstillfällena för kvinnor
i u-länderna ett enormt genombrott och förändrar
dessa länder i grunden.
Först och främst får kvinnorna en egen inkomst -
en finansiell självständighet. Detta är grunden för
frigörelsen. Det ger kvinnor i dessa exportinriktade
länder en ökad självständighet i allmänhet och gente-
mot familjen och de traditionella värderingarna i
synnerhet - en självständighet för kvinnan som tidiga-
re sällan eller aldrig funnits i många av dessa samhäl-
len.
Alternativet är att arbeta lika hårt som man gör in-
om exportindustrin med kroppsarbete i jordbruket -
ute på fälten med boskapsskötsel. Samtidigt gifter sig
de här kvinnorna ofta i unga år och föder en stor bar-
naskara. Ofta är man avskärmad från impulser utifrån,
nekad all formell utbildning. Ett annat alternativ kan
naturligtvis vara arbetslöshet i storstadsslummen.
Det egna arbetet och de inkomster som arbetet inom
exportnäringen innebär ger kvinnorna också en större
självständighet i valet av make. Erfarenhetsmässigt
gifter sig kvinnorna senare, inte vid 16 eller 17 års
ålder, utan kanske fem-tio år senare. Detta har en
enorm betydelse för antalet barn som kvinnorna i
dessa länder föder - eller, skall man kanske snarare
säga, tvingas föda. De blir naturligtvis mycket färre ju
senare kvinnorna gifter sig.
Detta återspeglas också i den utplaning av be-
folkningstillväxten som vi kan se i dessa länder med
exportledd tillväxt och stigande inkomster. Möjlighe-
terna till en formell utbildning ökar med inkomst och
krav på de här länderna från omvärlden. Unga kvin-
nor i den moderna sektorn exponeras för moderna
värderingar och kan också börja göra jämförelser
mellan sin egen situation och läget i andra länder. En
stor utrikeshandel innebär med nödvändighet ett in-
flöde av ny information till de här länderna, idéer och
impulser från omvärlden.
Det är bl.a. av detta skäl som f.d. Sovjet, dagens
Burma och mängder av andra diktaturer under årens
lopp har sökt strypa utrikeshandeln och införa själv-
hushållning. Utrikeshandeln innebär också en import
av ny teknik och av nyheter och krav på att hänga
med i förändringar i omvärlden. Det är väldigt viktigt
att notera att utrikeshandeln innebär att förändring
övergår till att bli något naturligt, normalt och kanske
t.o.m. eftersträvansvärt i dessa samhällen. Det är en
oerhörd omkastning i synsättet i länder där oförän-
derlighet och auktoritärt styre har varit norm i kanske
tusentals eller hundratals år.
Protektionism innebär alltså ofta stagnation,
självtillräcklighet, brödraskap, skråväsende, under-
tryckande av konkurrens och av nya impulser och
tekniker.
Frågan är om det i några andra av världens länder
satsas så mycket på utbildning som man i dag satsar i
de här länderna, framför allt i de asiatiska länder som
är inriktade på ekonomiskt samarbete och handel med
resten av världen. Denna utbildningsrevolution i fram-
för allt de asiatiska länderna gynnar även kvinnorna.
Modern utbildning i att läsa, skriva och räkna var
tidigare begränsad till flickor i en liten upplyst över-
klass, t.ex. i Kina, för att nu nämna bara ett enda land.
Självklart är det också så att demokratin främjas
just genom den möjlighet att göra jämförelser som
mera information och kunskap om omvärlden ger.
Frihandel leder inte till demokrati men underlättar
framväxten av demokrati.
En grundläggande förutsättning för den positiva
utveckling som jag har pekat på är alltså frihandel och
exportledd tillväxt. Alternativet, nationell instängdhet,
självhushållning och traditionella värderingar, miss-
gynnar kvinnorna. Frihandel är alltså inte bara en
fråga om priser, inkomster och transporter. Den kny-
ter ihop länder. Frihandel är en bärare av modernitet,
egna inkomster för människor i en modern sektor,
frigörelse och nya möjligheter utanför hemmet. Detta
mer än något annat gynnar kvinnorna i u-länder.
Därmed har jag, herr talman, även något bemött
de propåer om socialklausul som har förekommit.
Låt mig också som hastigast ta upp ett annat libe-
ralt favoritområde, nämligen handel och miljö. Fri-
handel och en bättre miljöpolitik bör gå hand i hand.
En bättre miljö åstadkommer man inte primärt genom
handelspolitik utan genom en icke diskriminerande
miljöpolitik, dvs. en miljöpolitik som inte diskrimi-
nerar mellan utlänningar som smutsar ned och in-
hemska nedsmutsare.
Leder då frihandel även till en bättre miljö? I vissa
fall gör den otvivelaktigt det. Frihandel leder t.ex. till
att en mängd ineffektiva och smutsiga anläggningar i
f.d. östblocket konkurreras ut och stängs. Det gäller
förhoppningsvis också ett antal farliga anläggningar,
och jag tänker då naturligtvis i första hand på kärn-
kraftverken i Östeuropa. Nettot av den ökade frihan-
deln i Östeuropa har inneburit en revolution i miljö-
förbättringar i Östeuropa genom nedläggning och
omstrukturering.
Europa har en protektionistisk jordbrukspolitik
som är en del av den europeiska unionen. Den leder
till miljöförstöring, övergödning och ett alltför inten-
sivt jordbruk, med bl.a. bekämpningsmedel, jämfört
med om man hade haft frihandel med jordbrukspro-
dukter och gett möjligheter till import från Australien,
Nya Zeeland, Latinamerika och även USA.
Man kan fråga sig om det inte är bättre att impor-
tera stekar från Argentina än att behöva se misshand-
lade kor från England transporteras över Engelska
kanalen. Frihandel hade varit bättre för korna, för
Europa och för de europeiska konsumenterna.
Det finns en risk att man börjar handla med dålig
miljö på det sättet att man flyttar miljöfarliga anlägg-
ningar till länder som inte har så många utkomstmöj-
ligheter. Vi kan se några exempel på detta i Mexiko,
som har tagit emot miljöförstörande verksamhet som
tidigare bedrevs i USA. Därmed kan man alltså säga
att miljöpolitiken i ett land, i detta fall USA, påverkar
ett annat land, nämligen Mexiko. Men det är återigen
inte Mexikos och USA:s handelspolitik som skall
ändras utan miljöpolitiken i Mexiko. Det är alltså
miljöpolitiken som är instrumentet för att åstadkomma
en bättre miljö.
Man kan ändå peka på att öppenheten i ett land
har en viss roll, i den meningen att de nya miljövänli-
ga teknikerna - om man så vill uttrycka det de gröna
teknikerna - oftast utvecklas i OECD-länderna eller
de rika länderna. Man kan därmed säga att det blir
relativt billigt för u-länderna att använda dessa gröna
tekniker, eftersom utvecklingskostnaderna inte behö-
ver bäras av dessa länder. Miljöreglerna i vårt land
och i andra OECD-länder framtvingar alltså teknik-
förändringar som även kan exploateras av u-länder.
Avslutningsvis vill jag säga, herr talman, att fri-
handel är bra för u-länderna, inte minst eller främst
för deras kvinnor men också i allmänhet för miljön.
En bättre miljö främjas dock framför allt genom en
bättre miljöpolitik.