Herr talman! Det finns en gammal kvickhet i dis-
kussionen om utländska investeringar och u-länder
som jag gärna vill delge kammaren och Eva Goës.
Den är ungefär så här:
Det som är värst för u-länder är att ha utländska
investeringar. Men det som är allra värst för u-länder
är att inte ha utländska investeringar.
Eva Goës verklighetsbild är ju att de utländska in-
vesteringarna kommer oavsett om man gör det ena
eller det andra. I själva verket är det här avtalet, med
sitt krav på likabehandling, rättstrygghet och en vet-
tigt fungerande tvistlösning, ofta en förutsättning för
att någon skall vilja investera över huvud taget. Ju
sämre avtalet är, ju mindre skydd det ger för investe-
rarna, desto färre utländska investeringar blir det. Då
kan man laborera med individuella, nationella lös-
ningar hur mycket som helst. Det finns inga företag
eller investerare att applicera det på. Det blir en lag-
stiftning för nollsumman.