Herr talman! Bo Finnkvist sade att försäljningarna
hade varit lyckade men att man borde ha kunnat få
in mer pengar. När man bestämmer priset för en
aktie gör man det utifrån den situation som råder
vid det tillfället. När det gäller dessa försäljningar
har ju regeringen tagit till sig den expertis som
finns. Olika institutioner har fått ge anbud på
ungefär hur mycket aktierna kunde tänkas vara
värda. I tre fyra fall blev värderingen ganska
likvärdig. Därför kan det nog sägas att man
hamnade så nära verkligheten som det var möjligt.
Jag vill än en gång säga att värdet på aktierna har
ju inte tillkommit av en slump, vare sig det gäller
SSAB eller något annat bolag. Det har bedrivits en
näringspolitik under den här mandatperioden som
har bidragit till att det har blivit lönsamhet i
näringslivet och att man har kunnat göra vinster.
Även om socialdemokraterna säger sig ha ordnat
upp SSAB en gång i tiden, visade ändå 80-talet att
man inte gjorde några vinster -- det var ju röda
siffror överallt. Det är först nu som läget för SSAB
har förbättrats med ca 1 miljard i vinst jämfört med
året innan. Detta gav naturligtvis en skjuts på
aktiens värde, att se ett företag med den
framåtandan. Enbart sänkningen av energiskatten
och arbetsgivaravgifterna, som socialdemokraterna
röstade nej till, innebar ca 200 miljoner för SSAB.
Det är sådant här som man också måste beakta när
man talar om att vi har realiserat statliga tillgångar.
Det är inte på det sättet.
När det återigen gäller fasta spelregler avsåg jag
den näringspolitik som socialdemokraterna står för.
Ni har ett budskap utanför detta hus och ett annat
inne här. Det är inte fasta spelregler, och det är
därför som näringslivet är oroligt för att det kan
misslyckas i höst och att det kan bli en
socialdemokratisk regering. Näringslivet, vare sig
det är statligt eller privat, vill ha fasta spelregler,
och det har inte socialdemokraterna visat prov på
att de klarar av.