Herr talman! Näringsutskottets betänkande 16
behandlar, förutom företag med statligt ägande,
medel till AB Göta kanal och markavsättning och
närservice.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att
statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att
ange generella ramar och regelsystem för
företagens verksamhet. Därför skall programmet
för privatisering av statliga företag fullföljas i den
takt som marknaden tillåter.
De försäljningar som hitintills har gjorts har varit
lyckade. Målsättningen om ägarspridning har
uppnåtts. Den senaste, Assidomänförsäljningen, är
egentligen över all förväntan. Försäljningen av
statliga företag sker inte enbart i Sverige utan runt
om i Europa. Den här politiken har haft till syfte att
öka effektiviteten i respektive lands ekonomi och
att öka effektiviteten i de berörda företagen, att
minska statens skuldsättning samt sprida ägande
och därigenom öka effektiviteten i hela det
ekonomiska systemet.
Jag vill också än en gång påminna om riksdagens
beslut om försäljning av ett flertal statliga företag.
Det skulle ske genom att staten säljer dessa företag
i första hand till enskilda medborgare och till
anställda i respektive företag, men även till företag,
institutioner och organisationer i Sverige och
utomlands. Genom försäljningarna vill regeringen
för det första skapa ägarlösningar som stärker varje
enskilt företag och ökar konkurrenskraften. För
det andra vill man ge en klar rollfördelning mellan
stat och näringsliv. Staten skall skapa spelreglerna
men inte själv delta i spelet. För det tredje vill man
stimulera många människor att spara direkt i
företagen.
Jag har naturligtvis tagit del av innehållet i
reservationerna. Jag kan bara konstatera att
socialdemokraterna fortfarande försvarar den
sammanblandningsekonomi som för länge sedan
borde vara borta. Förmågan att se fördelarna med
ett till en bredare allmänhet spritt ägande saknas.
Man inser inte hur viktigt det är för näringsliv och
tillväxt att statens uppgifter renodlas.
I den första reservationen skriver
socialdemokraterna att en utförsäljning av statens
naturtillgångar skulle leda till en utarmning av
landsbygden. Om det skulle finnas någon som helst
substans i det påståendet borde utarmningen redan
ha skett i flertalet områden där det också finns
mycket av privat ägande.
Även socialdemokraterna måste veta att det
faktiskt inte är så här. Vad är det egentligen för
skillnad mellan naturtillgångar som ägs av staten
och naturtillgångar som ägs av privata, företag eller
bolag? Jag kan inte tänka mig att t.ex. skog skulle
vara sämre skött eller ha ett annat värde om den ägs
av staten eller om den ägs av någon annan. Det
viktiga är att den används rätt, att man producerar
den, avverkar den och ser till att industrin får sin
råvara. Det påverkar också vår handelsbalans högst
väsentligt. Detta är en av våra absolut största
exportprodukter.
Vidare sägs att regeringen inte har insett den stora
betydelse, inte minst för sysselsättningen, som
statliga företag har framför allt i skogslänen. Jag
kommer faktiskt från ett skogslän. Jag bor mitt i ett
område där det finns både statligt ägande och privat
ägande, både stora bolag och mindre ägare. Jag kan
inte se någon skillnad i handhavandet av de s.k.
naturtillgångarna. Inte heller har jag sett någon
skillnad när det gällt rationaliseringar,
sysselsättning eller något annat. Det är exakt
detsamma vare sig det gäller Domänverket,
numera Assidomän, SCA, Modo eller någon
annan.
I reservationerna tas också priset på aktierna upp.
De har enligt socialdemokraterna sålts till för lågt
pris. Från talarstolen har Bo Finnkvist sagt att man
har realiserat, att man har rabatterat. Om den
kritiken skulle vara riktig vill jag påminna om att
Socialdemokraterna sålde aktier i SSAB för
väsentligt lägre pris än vad som nu har satts. Det
skedde redan 1986 första gången och 1989 andra
gången. Nivån på aktievärdet har varit från 70 kr
och uppåt. I dag är det nästan uppåt 300. Det har
varierat upp och ned under den här tiden.
Innan man gick ut och sålde gjorde också olika
institut en ordentlig prövning av var priset för
aktien skulle ligga. De facto måste man konstatera
att det här sägs att man har förlorat 2 miljarder inte
bara på SSAB-aktien utan även på andra. Men då
kan man fråga sig vad som skulle ha hänt om den
socialdemokratiska näringspolitiken hade fått
fortsätta. Hade det funnits något värde i SSAB att
sälja? Hade man då fått in någonting? Jag tror inte
att vi hade haft något intresse över huvud taget ute
i näringslivet, hos aktieägare eller kapitalägare, för
att placera pengar i SSAB-aktier i så fall. Då hade
inte alls de här nivåerna varit på tal.
Det har vi sett tidigare under den helstatliga SSAB-
eran. Det var bara röda siffror i 33 år. Det är först
när det kom privata inslag genom att näringslivet
blev delägare som det har rättats till och man har
kommit på rätt köl.
Frågan om avsättning av mark för
naturvårdsändamål har också tagits upp av
socialdemokraterna i en reservation. På över 700
platser i landet har vi avsatt mark för
naturvårdsändamål. 1,4 miljoner hektar mark ingår
inte affären utan är avsatt för naturvårdsändamål.
Dessutom har vi ett mycket stort antal
naturreservat och nationalparker. Därmed tycker
vi att behovet är tillgodosett.
Närservicen är en fråga som socialdemokraterna
vidare tagit upp i en reservation. Både
Konsumentverket och Glesbygdsdelegationen har
uppgiften att följa utvecklingen. Det kan vara svårt
att tvinga Tipstjänst till att ha spellokaler på alla
platser i landet. Jag tror inte att vi har möjlighet att
besluta om det. Naturligtvis har det stor betydelse
för glesbygden. Det är alldeles självklart. Man får
väl följa utvecklingen.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag
på de socialdemokratiska reservationerna och Ny
demokratis reservation.