Herr talman! Olle Lindström sade att
utförsäljningarna av statliga företag hade varit
lyckade, och det har de ju varit. Men för vem? I
efterhand kan man konstatera att det hade gått att
få ut mer pengar för dessa företag än vad som blev
fallet. Nu är företagen värderade.
Olle Lindström tog upp SSAB som ett exempel.
Större delen av nuvarande SSAB är ju företag som
tidigare har varit privatägda. Dessa företag fick
staten under 80-talet ta över. Sedan strukturerade
man om svensk stålindustri. Om SSAB hade sålts
före 1982, är jag säker på att det inte hade funnits
en enda köpare, eftersom det inte fanns något
värde i företaget. SSAB gick då med stora förluster.
Detta fick staten under den socialdemokratiska
regeringsperioden ordna upp genom att man
skapade ett förvaltningsbolag, vilket vi också har
efterlyst för styrning av de statliga företagen.
I den föregånde debatten om näringspolitik
efterlyste Olle Lindström fasta spelregler. Men man
kan i dag få den uppfattningen att sådana saknas
inom den statliga företagssektorn. Vad man med
den nuvarande regeringspolitiken i dag vet om de
statliga företagen är att de är till salu, och det gäller
för alla företag som är uppräknade. Men man vet
ingenting om när dessa företag skall säljas. De har
en förvaltning som styr direkt under
departementen. Detta förhållande kan inte vara
bra för företagen. Vi har därför lagt fram förslag
om att detta skall rättas till genom ett
förvaltningsbolag.
När det gäller syssesättning och sådana frågor har
statligt ägande av Domäns skogar inneburit en
trygghet i de glesare delarna av landet. Man kunde
vara säker på att det bedrevs ett bra skogsbruk som
var framåtsyftande.