Fru talman! På den sista frågan är svaret enkelt: Hela denna riksdag tog i enighet beslut om ett 28-miljarderspaket, där en viktig del var just 5 miljarder för undsättningslån för att se till att företag och underleverantörer som hamnar i en likviditetskris ska få rådrum och möjlighet till omstrukturering. Detta verktyg har flera andra europeiska länder använt sig av och på det sättet kunnat rädda viktig industriell kompetens.
I Sverige har pengarna funnits där - vi har röstat för det båda två - men regeringen har inte använt dem. Underleverantörsföretag i din egen valkrets har i stället gått i konkurs. De har inte fått resurser och möjlighet att klara omstruktureringen eftersom ni inte har varit beredda att använda pengarna eller ändra regelverket till ett omstruktureringslån. Det är den enkla sanningen. Det är inga nya eller extra pengar vi har. Använd det vi faktiskt har beslutat om! Här ser vi ett lysande exempel på er passivitet - eller okunnighet, eftersom regeringen var tvungen att skjuta till 10 miljoner extra till Näringsdepartementet för att förbättra kompetensen om fordonsindustrin.
Maria Plass säger att vi har klarat oss bättre än andra länder. Då får man ju fundera. Detta är en regering som inledde sin mandatperiod med att Fredrik Reinfeldt sade att den skulle mätas utifrån hur den klarar jobben. Sverige har när det gäller sysselsättningen en sämre utveckling än övriga Europa. Vi har större ökning av arbetslösheten än övriga Europa, och vi har framför allt när det gäller ungdomar Europas näst högsta arbetslöshet. Var tredje ung människa är arbetslös i dag. Kallar ni det att ni har klarat krisen bättre än övriga Europa? Det är helt obegripligt. Eller är det så att ni inte inser att det är just på arbetsmarknaden och jobben man ska mötas?
När vi säger att jobben kommer främst menar vi det, eftersom vi tror att ett samhälle som tar till vara alla människors möjligheter till arbete är ett starkt samhälle. Det ger mer skattepengar och ökade möjligheter till både forskningssatsningar och välfärd. Uppenbarligen har vi nu en regering som tycker att det går bättre när arbetslösheten ökar eller när krisen står för dörren. Kan Maria Plass förklara för några av dem som har blivit av med jobbet på Ericsson eller för några av de ungdomar som inte kommer in på arbetsmarknaden varför hon tycker att det är bättre nu än för tre år sedan?