Herr talman! Jag vill gärna börja med skattesänkningen. Den tycker jag är oerhört intressant. Vi vet, både jag och Kent Persson, att ni var emot det första steget. När vi införde det andra steget var ni för det första steget och mot det andra. När vi införde det tredje steget i skattesänkningen var ni för det andra och mot det tredje. Vi har nu infört det fjärde, och ni har godtagit det tredje.
Jag vet inte om ni har en egen linje som ni har hållit väldigt lågt inom oppositionen, men i samhällsdebatten är det i alla fall precis detta som har framkommit. Vad jag förstår har ni inte för avsikt att återställa skatten som den såg ut 2006. Och har ni inte det tycker jag inte att det är riktigt ärligt att i debatten kritisera alla fyra steg. Då ska ni kritisera det sista steget och ingenting annat.
Sedan är det naturligtvis en ideologisk skillnad mellan mig och Kent Persson. Vi kommer kanske aldrig helt att omfamna varandras politiska linje. Det får vi väl försöka leva med. Det tror jag kan gå ganska bra också.
Kent Persson påstår att klasskillnaderna har ökat under de senaste tre åren. Ja, det har skett en viss ökning. Det erkänner jag gärna, och jag är också den första att beklaga det. Men det är ingenting som har skett de senaste tre åren, utan de senaste tio tolv åren. Vad som har skett under framför allt det senaste året är en historisk finanskris, som har greppat inte bara Sverige, utan hela Europa, en historisk finanskris med en arbetslöshet som har stigit. Regeringen har gjort kraftiga insatser för att dämpa den.