Fru talman! Först vill jag ge en eloge till utskottets ordförande för att vi gjorde ett gemensamt utskottsinitiativ när det gäller SIQ. Det var viktigt och bra. Vi lovar att förvalta det på bästa sätt även efter nästa val, om vi är i regeringsställning. Det är en viktig verksamhet.
Jag har en fråga till Karin Pilsäter i hennes egenskap av utskottets ordförande.
Vad är förklaringen till att Maud Olofsson som ansvarig näringsminister för de här områdena inte deltar i våra debatter och att hon inte ser värdet av att följa näringsutskottets arbete? Under hela min tid i näringsutskottet har hon inte varit med vid någon debatt mer än vid de tillfällen då vi har krävt att hon ska infinna sig i kammaren i en särskild debatt om fordonsindustrin eller Vattenfall.
Hur ser utskottsordföranden på ansvarig näringsministers ointresse för näringsutskottets arbete?
När man lyssnar på Karin Pilsäters redovisning av det ekonomiska läget kan man få en bild av att krisen är över. Jag tror att vi ska akta oss för det. Även om man kan se att inköpsindex ändras och även om man kan se att det finns tecken som tyder på att fallet inte är lika hastigt nu som förut måste vi vara medvetna om att arbetslösheten fortfarande ökar.
Vi har fortfarande en stor våg av företagskonkurser. För inte så länge sedan fick tusen människor på Ericsson i Gävle och en annan ort beskedet att verksamheten ska läggas ned. Det är klart att det fortfarande är kris i Sverige. I det läget är näringspolitiken viktig.
Maud Olofsson hävdade att man hade använt 28-miljarderspaketet för dem som drabbades i fordonsindustrin.
Jag har ett citat från riksdagen: Vi gör en speciell insats just nu på fordonsindustrin med 28 miljarder kronor som går till de orter som har mycket fordonsindustri.
Med anledning av det vill man fråga: Till vilka orter har resurser gått? Vilket stöd har getts till de orter som har fordonsindustri? På vilket sätt har regeringen bedrivit en aktiv näringspolitik för att vända utvecklingen?