Herr talman! Jag tackar Staffan Anger för det. Jag noterar att det finns en viss skillnad mellan din retorik och den praktik som regeringen utövar.
Visst kan man tycka att forskningsprioriteringarna och forskningssatsningen var bra, även om jag kommer ihåg att Globaliseringsrådet och den dåvarande utbildningsministern och forskningsministern talade om 13 miljarder, och så blev det 5 miljarder.
När vi ser de nationella forskningsprioriteringarna vet vi också att kritiken mot forskningspolitiken är att pengarna inte kommer näringslivet till del och att det inte blir någon företagsnära forskning eller några branschprogram. Det är det som har varit poängen med att se till att ge signaler om nya branschprogram. Vi ser behovet av att inte bara samverka om statliga forskningspengar utan faktiskt också samverka om det som är näringslivets egna bidrag till forskning.
På läkemedelsområdet är den statliga kakan den lilla. Det är branschen och näringen själv som bidrar med de viktigaste insatserna. Det vet säkert Staffan Anger. Det är just därför som det är så viktigt att vi från svensk sida markerar det politiska intresset av life science och medicinteknikbranschen, rymd- och flygindustrin eller för den delen fordonsindustrin eller metallurgin.
Staffan Anger säger - jag har svårt att tro att det är en hållbar argumentation - att det kan vara knepigt med branschprogram för att det sker inlåsningseffekter. Då skulle jag vilja be Staffan Anger att tala om på vilket sätt det sker inlåsningseffekter med en rymdstrategi, en flyg- och rymdstrategi eller för den delen ett life science-program. Tvärtom är det ett alldeles utmärkt sätt att tillgängliggöra mer resurser för forskning och utveckling, både för en stark utveckling av svenskt näringsliv och svenska forskningsmiljöer och naturligtvis för att öka den svenska konkurrenskraften och slåss om de internationella forskningsresurser som finns. Det kan annars vara svårt inom Astra Zeneca att motivera att de ska prioriteras i Sverige.
Jag väntar ivrigt på svar. Vad är det som är så knepigt med branschprogrammen? Kan jag få några exempel på dessa inlåsningseffekter? Jag ser det som nödvändigt att vi får branschprogram och kan inte förstå Staffan Angers motstånd mot dem.