Herr talman! Vi vill investera i framtidens jobb genom att bygga ett Sverige som är modernt och rättvist. Det står i kontrast till den politik som regeringen nu genomför med stora skattesänkningar för dem som har det bäst och en mycket passiv näringspolitik. Det är ett Sverige som genom den förda politiken har alltmer växande klyftor och gigantiskt stora underskott i de offentliga finanserna, ett Sverige där arbetslösheten växer dramatiskt, där sjuka sorteras ut ur sjukförsäkringen och där barnfattigdomen växer. Vi vill inte, som den borgerliga regeringen, göra Sverige till ett europeiskt genomsnittsland med hög arbetslöshet, stora brister i välfärden, stora underskott i de offentliga finanserna, växande klyftor mellan regioner och mellan människor.
Mina kamrater som varit uppe i talarstolen har berättat om våra förslag för en aktiv näringspolitik och hur vi vill satsa på framför allt jobben och för att rusta Sverige starkare.
Herr talman! Jag kommer att ta upp områden som mer specifikt handlar om forskning och utveckling kopplad till näringslivet. Då vill jag igen i denna kammare understryka hur extremt viktiga för Sveriges tillväxt och konkurrenskraft de strategiska branschprogrammen varit och kan så fortsätta att vara. Det är branschprogram för olika nyckelbranscher där företagen, facken, staten och akademierna sätter sig ned och diskuterar vilka behov av insatser som behövs för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Det kan handla om tunga satsningar på forskning, utbildning och infrastruktur, allt för att stärka konkurrenskraften för företagen.
Hittills har de bidragit med ca 80 procent av näringslivets totala satsningar på forskning och utveckling. Det har gett ca 60 000 direkta arbetstillfällen och ungefär 560 miljarder i exportintäkter. De representerar företag och arbetsplatser över hela landet. De har sett till att genom god produktutveckling och forskning sätta företag på kartan. Det har betytt oerhört mycket, inte minst för den regionalpolitiska tillväxten i hela vårt avlånga land. Den här typen av samarbeten som vi socialdemokrater lagt grunden till har visat sig vara mycket framgångsrika.
Det är därför djupt olyckligt att regeringen tycker helt annorlunda och inte alls verkar förstå hur viktigt ett sådant här samarbete är. Det är tragiskt för Sveriges tillväxt att regeringen beslutat att avsluta alla branschprogram helt från 2010, trots den massiva kritik som riktas mot regeringen från flera håll. Nu väntar vi fortfarande på besked om vad som kommer att hända efter 2010 när det gäller de strategiska branschprogrammen.
Herr talman! Vinnova presenterade en rapport i våras som analyserade vilken betydelse bland annat fordonsforskningsprogrammet har. De kom fram till bland annat tre saker.
För det första var en av de allra viktigaste effekterna att samarbetet stärktes kraftigt mellan fordonsindustrin och akademin. Därmed blev industrin betydligt bättre och snabbare på att använda forskningsresultat direkt i den egna produktionen.
För det andra gav det kompetensutveckling till den egna personalen. Och det gick betydligt lättare att rekrytera personer med forskarutbildningar.
För det tredje slog man fast att samarbetet med internationellt starka forskarmiljöer stärktes betydligt. Och just detta är otroligt viktigt för att stärka svenska företags konkurrenskraft på exportmarknaden.
Den slutsats man kan dra, tycker jag, är att det inte är enbart genom marknadsekonomi och fri konkurrens som Sverige nått så stora framgångar, utan det är just samverkan, samhällets intressen och näringslivets eget arbete som gett de framgångar vi har.
Vi socialdemokrater vill därför bygga vidare på de strategiska branschprogrammen i stället för det som regeringen nu väljer att göra. Utöver de sex branschprogram vi haft kommer vi att tillföra nya strategiska branschprogram. Det handlar bland annat om, som tidigare har nämnts, life science-industrin, som är en extremt viktig verksamhet, och den breda tjänstesektorn. Vi har också branschprogram för vindkraft som säkert kommer att tas upp i nästkommande debatt. Vi vill dessutom öka de statliga insatserna på fordonsforskningen till totalt 500 miljoner kronor per år åren 2009-2013. Det är alltså 50 miljoner kronor mer per år än regeringens förslag som ligger på 450 miljoner.
Herr talman! Så sent som i december 2008, något som många varit inne på, blev det uppenbart för regeringen att vi hade en kris i fordonsbranschen. Då blev det verkligen uppenbart, trots att vi här i kammaren och i samhället i övrigt under hösten gjorde allt för att uppmärksamma regeringen på det. Då beslutade regeringen att bilda det helägda statliga bolaget Fouriertransform AB, som många här nämnt. Det skulle syssla med att fördela investeringar i forskning. Inriktningen var att de skulle börja investera andra kvartalet 2009. Men som vanligt segade regeringen och det tog hela 138 dagar innan man hade utsett en styrelse och ytterligare ett halvår innan den första investeringen gjordes, det vill säga i oktober-november i år.
Det tar tid, sade Karin Pilsäter. Vi tycker att väldigt mycket tar alldeles för lång tid och att regeringen är alldeles för passiv när det gäller näringspolitik.
I den första omgången delades det ut 60 miljarder till Powercell Sweden AB som bland annat producerar bränsleceller. Den investeringen ger jag en eloge för. Det var en bra investering.
Vi väntar på fler miljötekniska investeringar. Vi hoppas att det inte blir ytterligare förseningar. Sverige har faktiskt inte råd med det. Sverige halkar efter på en mängd områden. Statistiken talar mer och mer för det. Vi hoppas verkligen att vi inte ska halka efter mer.
Jag måste nämna något om innovationspolitiken. Eva Johnsson sade tidigare att det var så stort med en forsknings- och innovationsproposition. Forskningspropositionen ligger på totalt 5 miljarder, och 0,6 procent av den är innovationer. Det kan man inte kalla särskilt dynamiskt och innovativt.
I forskningspropositionen och innovationspropositionen som kom i våras drev regeringen igenom ett nytt system för fördelning av forskningsanslagen som enligt experterna missgynnar mindre universitet och stärker de sju större och äldsta universiteten. Samtidigt stärkte man sju innovationskontor, inte fyra som nämndes tidigare, som är kopplade till de stora universiteten. De mindre universiteten lämnas helt utanför och kommer att ha betydligt mindre resurser till innovation och kommersialisering.
I betänkandet säger majoriteten att näringspolitiken är inriktad på att medverka till fler och växande företag, och att det ska vara ett dynamiskt och innovativt näringsliv.
Ska man tolka den förändring som gjordes inom hela innovationspolitiken i våras som den nya inriktningen och att bara vissa regioner kommer att få stöd för att växa? Hur dynamiskt kan det vara?
Det skulle vara intressant att få veta hur ni har tänkt när det gäller innovation och kommersialisering av produkter. Det får vi ta i en debatt längre fram.
Herr talman! Vi tycker att regeringen brister i engagemang, framför allt brister det när det gäller att ta till vara goda idéer i Sverige.
Vi behöver mer företagsanknuten forskning och utveckling i småföretagen, vilket mina kamrater har tagit upp. Därför vill vi stärka Vinnovaprogrammet Forska och Väx med 100 miljoner kronor mer per år än regeringens förslag. Det är ett oerhört framgångsrikt program som vänder sig direkt till de mindre företagen, även till den växande tjänstesektorn.
Herr talman! Det är inte genom stora skattesänkningar för de bäst ställda som tillväxt och konkurrenskraft säkras, utan genom satsningar på kunskap, entreprenörskap, forskning och utveckling. Det ger framtidstro, det ger hopp och det ger jobb.