Herr talman! Vänsterpartiet ställer sig naturligtvis
bakom de reservationer och yrkanden som vi har till
det här betänkandet, men jag nöjer mig med att yrka
bifall till reservation 1. Den handlar om en fråga som
Vänsterpartiet har drivit sedan många år tillbaka,
nämligen visionen och idén om en betygsfri skola.
Vi föreslår i vår motion att riksdagen borde för-
anstalta om en utredning om hur en betygsfri skola
skulle fungera för eleverna, föräldrarna, lärarna och
annan personal i skolan, vilka nya utvärderingsin-
strument som skulle tvingas fram av en betygsfri
skola, vilka nya arbetsformer som en betygsfri skola
skulle medge och kräva, vilka nya samarbetsformer
mellan lärare och elever som en betygsfri skola skulle
leda till och vilket föräldraengagemang som en be-
tygsfri skulle ställa krav på till skillnad från skolan
med betyg.
Vi tycker att det vore på sin plats efter att man har
gjort en lång rad utredningar om just betyg i skolan att
också våga sig på en utredning om en betygsfri skola.
Det vore kanske en något visionär utredning, men
ändå.
Under de år som jag har deltagit i debatten om
betygen har betygsanhängarna hävdat att betygen
tjänar som instrument för utvärdering, information,
sortering och att de är ett intyg på kunskapsnivån. Jag
ställer mig starkt tveksam till betygens funktion i alla
de här avseendena.
De kan vara en utvärdering för stunden, men de är
bristfälliga så till vida att de inte visar på alternativa
vägar i den fortsatta kunskapsprocessen. Att det är en
process när det handlar om att studera och gå i skolan
är ju alla partier överens om. Informationsvärdet är
också av begränsad karaktär, både i tid och rum. Jag
tror inte att någon lärare eller annan som skriver un-
der ett betyg vill stå för dess informationsdel särskilt
länge, kanske någon månad efter betygstillfället. Nå-
got annat vore orimligt. Att de skulle vara intygande
faller ju i enlighet med mitt tidigare resonemang. Man
skulle kunna säga att betygen har stora brister utifrån
den funktion som de påstås kunna uppfylla.
Jag tycker att det vittnar om en viss grad av för-
lamning inom utbildningspolitiken när riksdagsleda-
möterna i utbildningsutskottet inte ens vågar sig på en
utredning eller åtminstone ge en positiv signal till
regeringen att det kanske vore något att tänka på.
Vi kommer förmodligen att förlora den här vote-
ringen. Vi i Vänsterpartiet ställer då vår förhoppning
till den utredning som nu kommer att tillsättas om det
inre arbetet i skolan. Det vore förvånande om den här
utredningen kunde kringgå betygsfrågan. Alla former
av betygssystem påverkar ju arbetet i skolan, som
utskottsmajoriteten skriver. Vi kommer via vårt delta-
gande i den här utredningen att så långt vi kan försöka
få betygens funktion och brister belysta.
Utskottet skriver att man inte har ändrat uppfatt-
ning i frågan i förhållande till Vänsterpartiets förslag
om en utredning om en betygsfri skola. Jag har gått
tillbaka i äldre betänkanden. Jag förstår inte vad upp-
fattningen är i den här frågan. Jag finner att det
egentligen inte finns någon bestämd och klar uppfatt-
ning. Majoriteten väljer ju själv att kritisera och visa
på brister i betygssystemet. Det finns ingen uppfatt-
ning om uppfattningen, och det finns i alla fall ingen
övertygad uppfattning. Och det finns definitivt ingen
samlad uppfattning, herr talman. Därför borde majori-
teten kunnat ställa upp på en utredning om en betygs-
fri skola.
En annan fråga som vi tar upp i det här betänkan-
det är frågan om avgifter. Nu har vi betyg i skolan. Vi
arbetar för att försöka vinna gehör för en minimering
eller en betygsfri skola, men vi gillar också läget, som
man brukar säga.
Då försöker vi attackera, kritisera och få bort avarter
som säger emot detta med betyg i skolan. Det är
orimligt att i det här perspektivet ta ut avgifter av
eleverna när det gäller komplettering och förbättring
av betyg. Det finns en variation på avgifterna för det
här med komplettering och förbättring av betyg som
ligger i spannet 0-1 500 kronor. Gymnasieskolan är
visserligen inte en obligatorisk skola, men reellt sett
är den obligatorisk. Det finns inte någon ungdom i
dag som inte söker vidare till någon form av gymna-
sieutbildning. Det finns inget annat val. Vi kommer
snart att ta ställning till ytterligare anslag för att ge
möjlighet för unga människor att genomgå det tredje
gymansieåret.
Reellt sett fungerar gymnasieskolan alltså som en
obligatorisk skola. Varför skall man då ta ut avgifter
när unga människor vill följa riksdagens och en del
utbildningspolitikers önskemål om att de skall skaffa
sig betyg, komplettera, uppdatera sig osv.? Jag tycker
att det strider mot logiken. Det strider också mot
läroplanen, där det framhålls att utbildningen är en
kunskapsinhämtande process. Det är som att säga:
Men när du har kommit fram till just det här steget i
processen, lille vän, kostar det 1 500 kr!
Vi tycker att riksdagen borde ha modet att säga
ifrån att det inte någonstans i ungdomsskolan i dess
helhet skall tas ut några avgifter för komplettering av
betyg. Jag tror att det vore värdefullt. Vi har i den här
frågan inte råd att vänta på det beredningsarbete som
tydligen bedrivs i regeringskansliet. Redan nu och
under våren framöver kommer säkerligen många unga
människor att komplettera sina betyg i akt och mening
att gå vidare och komma in på nya utbildningar. Det
är något som man från denna talarstol har talat varmt
för och velat premiera. Därför vill jag säga: Tänk om!