Herr talman! Jag skall börja med att instämma
med föregående talare. Nu blir kanske Inger Davidson
riktigt glad och tror att jag instämmer till fullo, men
det gör jag inte. Jag instämmer i att vi inte skall ha en
repris av den debatt som vi så nyligen har haft angå-
ende betygen.
Vi vidhåller det beslut som kammaren då tog, att
betyg skall ges från årskurs 8 i tre steg, och därmed
lämnar jag frågan om betygsstegen. Vad har då hänt
sedan vår debatt här i kammaren? Jo, nu börjar beslu-
tet att verkställas. Skolverket arbetar fram kriterierna
för Väl godkänd. Det är tänkt att dessa kriterier skall
gå ut till samtliga lärare under hösten, så att de kan få
säga om de tycker att kriterierna är bra. Den 1 januari
1996 skall kriterierna vara färdiga.
Skolverket håller också på att utarbeta olika mo-
deller som lärare och föräldrar kan använda i sina
utvecklingssamtal. Man utgår inte från en enda mo-
dell och säger inte: Så här skall alla göra. Man hänvi-
sar i stället till exempel som kan vara till stöd för
såväl lärare som förälder.
Man har också satt in medel för att skolor som vill
det skall kunna bli försöks- och projektskolor vad
gäller utvecklingssamtal. Detta kan också knytas till
högskolorna. Man ger det alltså en dignitet och mar-
kerar verkligen att vi nu går från kvartssamtal till
någonting som verkligen också skall bli ordentliga
utvecklingssamtal.
Det som jag i dag vill understryka från denna ta-
larstol är att om vi skall lyckas med de fina målen när
det gäller såväl läroplan som betyg, måste föräldrarna
vara med. Föräldrarna är en grundpelare för att vi
skall kunna lyckas i en mål- och kunskapsrelaterad
skola. Maktutredningen visar ju att föräldrarna verkli-
gen vill vara med men också att de i verkligheten har
bara en liten möjlighet till detta.
Om vi ser efter hur deltagandet vid föräldramöten
och kvartssamtal ser ut, visar det sig att de flesta för-
äldrar kommer i årskurserna 1 och 2 men att ju högre
upp i klasserna man kommer, desto färre deltagare är
det på föräldramötena. Man måste som lärare fråga
sig varför föräldrarna inte kommer. Som förälder
måste man fråga sig varför man inte följer sitt barn
t.o.m. årskurs 9.
Om vi skall lyckas med det målrelaterade syste-
met, måste föräldrarna vara med från början. Föräl-
dern skall vara delaktig genom att fråga vilka mål
man vill uppnå och hur man skall nå dem. Lösningen
på hur detta skall man komma fram till i ett samför-
stånd mellan elev, förälder och skola.
Om man inte är med från början, kan man inte
heller mötas i utvecklingssamtalet. Utvecklingssamta-
let skall ju grunda sig på de förutsättningar som man
har skapat tillsammans. Utvecklingssamtalet skall
vara en dialog mellan de berörda parterna och även
ett ömsesidigt åtagande. Det är därför som man inte
skriftligen kan föregripa vilket besked som skolan
skall ge. Det är under samtalets gång som man kom-
mer fram till en åtgärd för eleven. Om sedan båda
parter finner att det kanske är bra att man skriver ned
detta, kan man göra det, men ingenting kan ske i för-
väg, eftersom resultatet skall grunda sig på en dialog.
Det är inte bara kunskaperna och kunskapsutveck-
lingen som skall förmedlas utan också den sociala
utvecklingen, och i den delen kan föräldern verkligen
bidra.
Med detta vill jag inte säga mer i denna debatt
utan yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag
på de reservationer som avgivits.