replik
Herr talman! Det som skiljer oss socialdemokrater
och Beatrice Ask åt är att vi säger att skolan inte skall
vara skyldig att ge skriftlig information. Det jag talar
om är det ömsesidiga åtagandet mellan enskild föräl-
der, elev och lärare.
Om skolan är skyldig att ge skriftlig information
kommer vi i det läget att vi får ett offentligt dokument
som alla har rätten att läsa. Detta är vi inte beredda att
ställa upp på.
Utskottet har också skrivit i sitt betänkande att
man finner det rimligt att åtgärdsprogrammen kan
vara skriftliga. Båda parter har kommit fram till nå-
gonting, och man dokumenterar detta så att man även
senare kan utvärdera resultatet av vad man startade
från början.
Vi vill inte att det skall vara en skyldighet för
skolan att ge alla elever skriftligt besked. Den situa-
tionen att lärarnas kraft ägnas åt att fundera över for-
muleringarna i ett sådant skriftligt dokument kan då
uppstå. Vi vet hur vi väger orden när vi sitter här i
riksdagen och skriver våra betänkanden för att de
skall tolkas rätt. Lika svårt kan det vara att göra ett
officiellt skriftligt dokument som skall vara underlag
t.ex. för kvartssamtal.
Det viktiga nu är att få alla föräldrar att komma till
skolan och sitta mitt emot läraren under utvecklings-
samtalen. Det är där svårigheten ligger i dag: att få
alla föräldrar att komma.
Om man som enskild förälder vet att det måste gö-
ras ett skriftligt dokument kan det vara hämmande.
Det viktiga är att föräldern kommer. Det är viktigt att
skolan anstränger sig på alla sätt för att få föräldern
att komma till skolan, att man får respekt för varandra
och att den ene inte talar mer än den andre i utveck-
lingssamtalet. När man är färdig finns det inget hinder
för att skriva ned det man har kommit fram till.