Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen. I Djursholm, Vellinge, Danderyd och andra välbeställda områden kan man se nyåret an med tillförsikt. Den borgerliga regeringens politik är jackpott för dem som har det bäst ställt i Sverige. Efter tolvslaget på nyårsafton kommer skattesänkningarna att regna över dem som är förmögna, personer med lyxvillor och höginkomsttagare. Samtidigt dras livremmen åt för sjuka, pensionärer och deltidsarbetslösa. Det är en hård politik som riksdagen ska rösta igenom före jul. Man kan till och med använda statsministerns eget uttryck från SVT:s Aktuellt: Regeringens politik är brutal.
En del av alla nya orättvisor beror på förändringarna av fastighetsskatten. Skatten sänks mycket kraftigt för dem som bor i de största och lyxigaste villorna i de rikaste villaförorterna kring våra storstäder. På gräddhyllorna är det inte ovanligt att man får 40 000-50 000 kronor i sänkt fastighetsskatt årligen. Samtidigt får andra vara beredda att betala mer för att finansiera guldregnet.
Fastighetsskatten har inte varit den mest populära skatten i Sverige. Vi socialdemokrater har vid flera tillfällen ändrat i systemet för att komma till rätta med olika problem som framför allt har följt av kraftigt stigande fastighetsvärden. Om vi hade fått en möjlighet att fortsätta styra Sverige hade vi, precis som vi lovade före valet, genomfört en större skatteöversyn där även förändringar av fastighetsskatten hade varit en viktig del. Däremot har vi inte förespeglat någon att skatten skulle avskaffas. Fastighetsskatten är fortsatt en viktig del av finansieringen av välfärden. Fastighetsskatten är, rätt utformad, ett instrument för en rättvis och modern fördelningspolitik.
Men även om vi socialdemokrater inte förespeglat någon att fastighetsskatten skulle avvecklas var det ju andra som gjorde just det, med Kristdemokraterna i spetsen. Före valet fick vi veta att fastighetsskatten skulle avvecklas av en borgerlig regering. Men nu blir det inte riktigt så. Trots vallöftet blir fastighetsskatten i praktiken kvar. Regeringen försöker visserligen döpa om den till kommunal avgift, men enligt alla seriösa bedömare är det fortfarande i allt väsentligt en statlig fastighetsskatt. Löftet bryts. Skatten blir inte bara kvar. Den blir dessutom högre än utlovat. Taket för skatten blir inte 2 700 kronor om året, som Kristdemokraterna lovat, eller 4 500, som andra partier hävdade före valet. I stället landar man på 6 000 kronor, mer än dubbelt så mycket som Kristdemokraterna gick till val på. Så löftet bryts.
Reavinstskatten höjs - den skatt som Moderaterna före valet kallade konfiskatorisk eftersom den riskerade att beskatta inflation snarare än reella vinster, framför allt för dem som haft en bostad länge och där värdestegringen inte har varit så kraftig. Den "konfiskatoriska" skatten ska man nu höja. Dessutom införs en ny skatt, i praktiken en flyttskatt, på de uppskov som man kan få på reavinster om man köper en ny bostad. Skatten motsvarar en avdragsgill ränta på 3,3 procent.
Var det någon i den här kammaren, eller möjligen utanför, som hörde talas om det här före valet? Jag tror inte det, för man sade ingenting om det.
Därutöver försvinner begränsningsregeln. Den regel som säger att ingen ska behöva betala mer än 4 procent av sin inkomst i fastighetsskatt avskaffas. Skyddet för låginkomsttagarna tas bort. Utskottets majoritet påstår att en variant av begränsningsregeln ska införas senare, men det återstår att se. Enligt det som hittills sagts om begränsningsregeln kommer de med de lägsta inkomsterna att få en höjning av fastighetsskatten.
Detsamma gäller för drygt 200 000 fastighetsägare som nästa år, enligt SCB, får en högre fastighetsskatt jämfört med i år. Det är naturligtvis inte de med stora lyxvillor på våra gräddhyllor, nej, det är de som har alldeles vanliga och normala villor som drabbas av höjningen.
Herr talman! När regeringen och den borgerliga majoriteten nu förändrar fastighetsbeskattningen är det återigen en rejäl omfördelning av resurser som sker. Enligt en rapport från riksdagens utredningstjänst får den tiondel av befolkningen som har högst inkomster nästan 30 procent av skattesänkningen. Återigen är det de grupper som har det bäst som vinner.
Samma undersökning från riksdagens utredningstjänst visar på en snedfördelning mellan åldersgrupper. Och det är landets pensionärer som är de stora förlorarna på förändringen. Att regeringen återigen driver igenom skatteförslag som slår mot de äldre är anmärkningsvärt.
Det finns förstås flera skäl till att det blir så fördelningspolitiskt snett. Det viktigaste är att vilket värde en fastighet har spelar allt mindre roll för beskattningen. En herrgårdsliknande lyxvilla får sänkt skatt, medan vanliga hus ofta får oförändrade villkor eller rena höjningar. Den nya avgiften för bostadsrätter blir 1 200 kronor per lägenhet, oavsett om det är en liten tvåa i Söderhamn eller en sjurumsvåning för 15 miljoner på Strandvägen i Stockholm. Det innebär att fastighetsskatten närmast blir regressiv, alltså ju högre värde fastigheten representerar, desto lägre blir skattesatsen.
Det borgerliga förslaget har en lång rad andra negativa effekter som heller inte är särskilt väl analyserade. En av dem följer av den nya flyttskatten. Det är i praktiken en skatt på förändring. Den familj som har växt, som har fått barn och behöver bo lite större, får högre skatt på grund av flytten. Den som får ett jobb på en annan ort och måste flytta dit får en högre skatt för att man flyttar. De pensionärer som vill byta sin villa mot en bostad som kanske passar bättre på ålderns höst får högre skatt om de flyttar än om de bor kvar, även om det gamla och det nya boendet kostar precis lika mycket.
Jag har svårt att tro att skatt på växande familjer, på människor som flyttar till nya jobb eller äldre som själva tar ansvar för att klara sig i ett bättre boende när de blir äldre, i grunden är särskilt bra för Sverige.
Vad som verkligen är häpnadsväckande är att regeringen inför flyttskatten retroaktivt. Människor har inte haft en chans att anpassa sig till de nya reglerna. Man fattade beslut, kanske för flera år sedan, som regeringen nu helt ändrar förutsättningarna för. Och de borgerliga politiker som är ansvariga för det här sade alltså inte ett ord före valet om att det var så här det skulle bli. Jag är övertygad om att många människor fortfarande i dag, nu när vi debatterar den här frågan, inte har en aning om vad det är som ni kommer att införa.
Dessutom, herr talman, blir det så absurt att den som väljer att ta med sig sitt uppskov utomlands, som köper ett hus i Toscana eller på spanska solkusten, slipper den nya flyttskatten. De som har fastigheter utomlands är för övrigt de enda som verkligen får fastighetsskatten avskaffad. Den svenska skatten på utländska privatbostäder avskaffas helt. Där handlar det inte bara om att döpa om den, utan den försvinner på riktigt.
När det nu också visar sig att man slipper flyttskatt om man väljer att köpa en fastighet i ett annat land undrar jag faktiskt hur den borgerliga majoriteten tänker. Flyttar man till Södertälje, Sundbyberg eller Sundsvall får man betala flyttskatt. Men köper man fastighet i södra Spanien är det skattefritt. Har man sommarstuga i Dalarna, Sörmland eller Halland får man betala fastighetsskatt. Skaffar man sig den vid Medelhavet, ja, då är den fri från svensk fastighetsskatt.
Däremot kan man få avdrag för hushållsnära tjänster i sin utländska fastighet. Regeringen ger klartecken för sänkt skatt i Sverige om man hyr en kock till grillpartyt i det snart skattefria huset på Rivieran. Den borgerliga politiken är inte alltid logisk, men den är i alla fall konsekvent när det gäller att gynna de grupper som har det bäst i vårt samhälle.
Jag känner också en stor oro för vad det här systemet kommer att innebära långsiktigt för landets kommuner och därmed även för välfärden runt om i Sverige. Den skatteväxling som nu genomförs, där pengar från fastighetsskatten överförs till kommunerna men där statsbidragen sänks lika mycket, ger upphov till många frågor. Regeringen vet inte hur det här kommer att slå i de enskilda kommunerna åren framöver.
Regeringen har redan tidigare genomfört förändringar av utjämningen mellan kommuner som skärper de regionala skillnaderna. Jag befarar att också det här förslaget kommer att innebära ökade klyftor mellan kommuner som har hög skattekraft och de som har låg - eller mellan rika och fattiga för att använda ett mer begripligt språk.
Regeringen har inte presenterat några beräkningar som visar hur utfallet blir kommunerna emellan. Jag misstänker att det beror på att man inte har något intresse av att visa upp att politiken leder till nya klyftor och orättvisor.
Herr talman! Jag redovisade tidigare hur vi socialdemokrater ser på fastighetsskatten, att den är fortsatt viktig för att finansiera välfärden och att den kan vara ett bra fördelningspolitiskt verktyg. Men vi skulle ha haft och har andra principer för hur ett nytt system ska se ut, ett annat än det som regeringen har presenterat.
Vi vill att systemet ska vara mer förutsägbart. Det innebär att vi inte vill se att nya skatter införs retroaktivt på det sätt som regeringen nu gör.
Vi vill att systemet ska vara rimligt, så att människor med låga och normala inkomster inte behöver betala så mycket i skatt. Nu tas begränsningsregeln som skyddar låginkomsttagarna bort.
Vi vill att det ska vara skillnad på beskattningen mellan lyxvillor och småhus, mellan slott och koja. Den som har stora och dyra hus borde betala mer i skatt än den som har en vanlig villa. Den som har ett lägre taxeringsvärde borde betala mindre än den som har ett högre.
Nu blir det inte så. I stället får vi en borgerlig politik, men inte den som man gav sken av före valet. De borgerliga partierna bryter sina vallöften - skatten blir kvar, och den blir högre än utlovat.
Trots talet om att ingen ska förlora får många med vanliga normala hus höjd skatt nästa år jämfört med i år, men det blir kraftiga sänkningar för lyxvillorna på gräddhyllan.
Den nya flyttskatten, som man inte sade någonting om före valet, kommer att drabba människor orättvist. Inte minst många äldre får högre skatt om de skaffar sig ett boende som passar bättre inför åldrandet.
Många som bor i bostadsrätt drabbas av det nya systemet. HSB har räknat på hur regeringens förslag slår mot dem som bor i HSB-föreningar i Stockholm och kommit fram till att det handlar om höjningar med ett par tusen kronor.
Regeringen gör ingen analys av politikens konsekvenser för olika upplåtelseformer. Det kan man förstå, för regeringens misshandel av hyresrätten fortsätter. Enligt en undersökning som gjorts vid KTH, Kungl. Tekniska högskolan, får hyresgäster en månadskostnad som är 2 000 kronor högre än egnahemsägare och bostadsrättshavare vid jämförbar standard.
Herr talman! Ökade klyftor mellan boende i hyresrätt och egnahemsägare, ökade klyftor mellan kommuner och regioner, ökade klyftor mellan äldre och yrkesverksamma, ökade klyftor mellan dem som har det bra och dem som har svårare ekonomiska förutsättningar är konsekvenserna av den brutala politik som ska röstas igenom här i riksdagen.
De tre tiondelar av befolkningen som har högst inkomster får över 70 procent av inkomstförstärkningarna i årets budget. Och trots att det går bra för Sverige får de 40 procent av befolkningen som har lägst inkomster försämrade eller oförändrade villkor. Utan minsta hänsyn till dem som har det sämst i samhället drivs förändringarna igenom.
Jag tycker att det finns en bättre väg för Sverige, för vi har råd med rättvisa.
(Applåder)