Fru talman! På den första punkten är jag villig att absolut hålla med Fredrik Olovsson. Om jag gav intryck av motsatsen är det absolut fel.
Socialdemokraterna ändrade sin fastighetsskattepolitik. Ja, det var nästan varje månad man fick ta ställning till olika nya begränsningsregler. De kom stup i kvarten. Vi sade nej till er fastighetsskattepolitik i början på 2000-talet - inte minst kd drev att man måste göra upp med detta. Effekten blev att allt fler grupper, stora grupper vanliga människor, kom att omfattas av de här undantagen. Till slut var det, fru talman, 350 000 skattebetalare och hushåll som kom att omfattas av undantagsreglerna, som vi var med om att godkänna.
Vi var med och godkände alla dessa avdrag, därför vi insåg att konsekvenserna av er skattepolitik drabbade enskilda människor så fruktansvärt hårt. Vi var med på alla. Om ni hade kommit med fler undantagsregler hade vi stött dem också, därför att vi ville skydda dem som skulle betala detta. Det var vanliga människor, som inte sällan hade byggt sina villor själva, som nu drabbades orimligt hårt.
Fredrik Olovsson frågade om man kunde tänka sig en annan avgift än 6 000 kronor eller 2 800 kronor. Denna fråga kunde man överväga, och då hade man sluppit en del andra avvägningar. Det är ingenting att hymla med. Det vet ni som har suttit i en koalitionsregering eller varit beroende av ett annat parti. Ibland måste man göra avkall på en del principer. Jag har aldrig stuckit under stol med det. Även om jag inte har nämnt just summan 10 000 eller 15 000 har jag aldrig stuckit under stol med att jag tycker att man kunde ha gjort en annan avvägning mellan de 6 000 kronor och de andra saker som kom i stället. Jag hade varit förespråkare för en något högre avgift.
Nu står jag bakom den här kompromissen, och det gör jag med glädje och stolthet. Nu kan folk ha råd att bo kvar, och det var det viktigaste som vi lovade i valrörelsen.