Herr talman! Få saker betyder så mycket för oss människor som vårt hem. När den tidigare socialdemokratiska statsministern Per Albin Hansson började bygga folkhemmet var en viktig utgångspunkt att alla skulle ha en bostad. Men bostaden skulle också fyllas med ett innehåll.
I hemmet träffas familjen då som nu i tv-soffan eller vid köksbordet för att prata om vad man har gjort under dagen, prata om vad som har hänt på jobbet, vad som har inträffat i skolan och alla de upplevelser som man där har tagit del av. Man pratar också om framtiden: Vart ska familjen åka i väg på semester? Vilken gymnasieskola ska den äldste sonen i familjen välja? Ska mamma ta det där nya jobbet?
Hemmet har också varit en plats bara för en själv och ens nära och kära. Det har varit en plats som har varit fredad från alla sociala normer och konventioner som finns ute i samhället och de tvång som man annars behöver leva under.
Hemmet har varit en av våra viktigaste och mest centrala platser. Mitt hem är min borg! Det är någonting som vi tycker är viktigt och som vi vill försvara och slå vakt om. Alla människor ska få bo i sitt eget hem.
Men under flera år nu har vi kunnat se en utveckling där fastighetsskatten når orimliga nivåer, där människor på ett oacceptabelt sätt får just den här tryggheten i hemmet hotad. Det finns en rädsla att behöva lämna sitt hem, som man kanske har ägnat ett helt liv åt att bona om. Det är ett hem som är fyllt av minnen - ett hem som man kanske till och med har byggt med sina egna händer. Allt detta har man upplevt en ökad rädsla för att behöva lämna. Det har blivit en realitet för människor att bli av med sina hem.
Man har varit på väg att riva upp folkhemmet och tvinga människor att flytta från sin bostad - från tryggheten, från de trygga diskussionerna vid köksbordet som man känner sig hemma vid och från den trygga zonen som har varit ens egen. Den frustration och den ilska som den här omoraliska och illegitima skatten har byggt upp under de senaste åren saknar motstycke. Ingen skatt är eller har någonsin varit så impopulär bland svenska folket. Trots det har Socialdemokraterna under tolv års tid stått vid sidan av och inte gjort någonting. Nu gör vi äntligen upp med fastighetsskatten. Nu blir vi av med den.
Det här är ett arbete som vi har genomfört i två steg. Vi började förra året med en sänkning med ungefär 8 miljarder, främst för dem som har varit värst drabbade av fastighetsskatten. Nu tar vi steget ut. Vi inför en begränsning om 6 000 kronor per villa eller radhus och en begränsning på 1 200 kronor för bostadsrätter och hyresrätter. Sedan ska också påpekas att vad gäller bostadsrätter och hyresrätter är det en siffra som gäller för hela fastighetsbeståndet. Det innebär att om det till exempel finns 50 lägenheter i en bostadsrättsförening blir det 50 gånger 1 200 kronor. Sedan fördelas kostnaden självklart olika beroende på ägarandelarna i fastigheten. Fredrik Olovsson har inte riktigt förstått det där. En femma kommer fortfarande att kosta mer än en etta.
På så sätt får vi i alla fall merparten av den här reformen finansierad. Beträffande den resterande delen har vi diskuterat hur vi ska göra. Initialt före valet flaggade vi för att vi skulle höja reavinstbeskattningen med 50 procent. Det har vi nu reviderat och föreslår i stället en ganska blygsam 2 procents nominell ökning av reavinsten. Vi inför ett tak på uppskovet om 1,6 miljoner och också en räntebeläggning på uppskovet som lyckligtvis, Fredrik Olovsson, kommer att betalas även av dem som flyttar till ett annat EES-land. Du kan slå upp s. 18 tredje stycket i utskottsbetänkandet. Det blir lättare i debatter om man läser betänkandena.
Orsaken till att vi gör det är att skattekrediter, uppskov, inte tillhör framtiden i en globaliserad värld där det blir allt lättare att skatteplanera bort detta när det blir lättare att röra sig över gränserna.
Nu när vi tar det sista steget får vi en mer moralisk och rättvis beskattning. Vi får ett system som inte tvingar människor från hus och hem bara för att grannen säljer sin bostad till ett högt pris. Vi har kunnat se hur skatterna radikalt ökat i områden som har blivit attraktiva och populära. Det har fått som konsekvens att låg- och medelinkomsttagare tvingas bli beskattade på ett sätt som de inte har råd med, och de har blivit betraktade som rika människor i Skatteverkets ögon. Det har drabbat enskilda människor hårt därför att man kanske har investerat pengar, tid och kraft i det egna boendet. Särskilt de äldre har varit hårt drabbade, som har under ett långt och strävsamt liv amorterat bort lånen på sin bostad för att kunna bo kvar där på ålderns höst när man pensionerat sig och inte längre har samma typ av inkomst.
Nu får vi ett förutsägbart system. Nu får vi ett system som kommer att ha folklig förankring. Jag kan garantera att även om det har funnits viss turbulens kring förslaget är massdemonstrationernas tid förbi vad gäller fastighetsskatten. Vi kommer inte att få se sådana reaktioner på det förslag som vi nu presenterar som vi har sett tidigare.
Det finns en annan stor orättvisa som vi också kommer att få bukt med. Det gamla systemet har inneburit att man betalar alldeles för hög fastighetsskatt för hyresrätter. När man köper en bostad, en villa eller en bostadsrätt som man sedan gör en vinst på när man säljer, är det rimligt att betala skatt på den värdeökningen. Men det är inte rimligt att man ska behöva betala i princip motsvarande skatt på en hyresrätt. Där har man inte gjort någon kapitalinsats. Där gör man ingen kapitalvinst. Det här avskaffar vi. Frågan är: Vad gör den samlade oppositionen? Vad gör Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för dem som bor i hyresrätter? Ni sänker inte deras fastighetsskatt med en krona, trots att det just är de som bor i hyresrätter som är värst drabbade av skatt på sitt boende.
Vi får också en jämnare beskattning mellan å ena sidan villor, radhus och å andra sidan bostadsrätter. I dag kan en medelinkomsttagare i Haninge, i Södertälje eller i Botkyrka betala upp till 1 000 kronor i månaden eller mer i skatt för sitt boende samtidigt som miljonärerna som har bostadsrätter på Strandvägen kommer ganska lindrigt undan. Är det rättvisa? Är det ett rättvist system?
Vi ska vara ärliga och säga att bostadsrättshavarna med stora uppskov, oftast boende i innerstaden, är förlorare på det här systemet. Det tycker jag är rimligt. Miljonärerna inne i innerstaden bör avlasta radhusfamiljerna i Haninge, Tyresö och Vallentuna.
Frågan är: Vad är oppositionens förslag? Vad är det för någonting som den enade vänstern nu föreslår att riksdagen ska ta ställning till? Ja, att bevara det gamla systemet fast med de justeringar som vi genomförde förra året. Det som ni högljutt protesterade emot för ett år sedan är nu vad ni yrkar bifall till. Ni har haft tolv år på er vid makten, och det är allt ni presterar. Det visar ganska tydligt att ni saknar visioner och att ni inte har en färdig politik på det här området. Det duger inte med att säga att man ska tillsätta en utredning. Ni har haft er chans. Ni har visat att ni inte klarar av att hantera det här stora problemet, den stora omoraliska skatten.
Nu får vi en rättvis och legitim beskattning som inte driver människor från hus och hem. Vi får en beskattning som gör att man värnar och slår vakt om folkhemmet. Vi får en sänkt skatt för dem som bor i hyresrätter. Vi får en rättvisare beskattning mellan å ena sidan småhus och å andra sidan bostadsrätter. Miljonärerna i Stockholms innerstad får axla en del av förortsbornas bördor.
Den frustration och den ilska som har byggts upp på grund av den omoraliska skatten kommer nu att ersättas av en folklig förankring för en legitim skatt. Där har Socialdemokraterna inte gjort någonting. Man har stått vid sidan av under tolv års tid och sett hur problemet bara har vuxit och vuxit. Nu äntligen gör vi upp med fastighetsskatten.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
I detta anförande instämde Lena Asplund, Ulf Berg, Jan Ericson och Lennart Hedquist (alla m).