Fru talman! Jag är glad och stolt och lycklig över att vi har fått stopp på den fortsatta höjningen av bostadsbeskattningen. Det är det allra viktigaste. Med Fredrik Olovsson, kanske till och med som biträdande finansminister i en ministär Persson, hade vanliga människor fått åtskilliga hundratals kronor högre avgift. Det är fråga om en höjning med 8 miljarder kronor. Hela den här reformen balanserar på 16 miljarder, och kanske en strid om den sista miljarden i finansiering. Det är vad det är fråga om.
Detta säger jag för att vi ska få perspektiv på att det är olika alternativ och nästan olika storheter som det handlar om.
Jag är väldigt nöjd med detta. Sedan är jag helt på det klara med att vi inte kunde garantera att det skulle bli just 4 500, 6 000 eller 2 800 kronor. Det var räkneexempel, som jag ser det. Många uppfattade det som löften - jag inser detta. Man vill alltid ha de bästa löftena.
Det var Socialdemokraterna som satt på regeringsmakten då och absolut inte ville räkna på någonting annat än sina egna förslag. När vi nu har kommit till regeringsmakten har vi fått se att det finns en del komplikationer - det är jag den förste att erkänna - inte minst i lagstiftningssyfte med att lyfta över någonting som är en skatt till att bli en kommunal avgift. Det gör man inte i en handvändning.
Jag har aldrig förnekat att flyttskatten med den utformning som den har fått kan ha vissa negativa konsekvenser. Därför säger jag - det tror jag att alla är medvetna om - att vi inte får vara så halsstarriga som Socialdemokraterna var och säga att man aldrig någonsin kommer att kunna ompröva detta. Jag är fullt beredd att driva att vi ska titta på vilka effekter detta får.