Bostadspolitiken

Herr talman! "I en röd liten stuga invid sjön vill

jag bo." Så börjar en trevlig schlagermelodi som jag

minns från min ungdom. Jag erinrar mig att jag inled-

de mitt första anförande om bostadspolitiken här i

kammaren för snart sju år sedan med just det citatet.

Utöver idyllen antyder den här visan att det hand-

lar om att leva, bo och verka på landsbygden. Denna

landsbygd har under senare år inte direkt upplevt

någon expansion som krävt några större insatser för

byggande.

Att erhålla lån för ett rent landsbygdsbyggande har

i det närmaste varit omöjligt för vanliga människor.

Det byggande som möjligen har kommit till stånd har

skett mer i anslutning till tätorter än på rena lands-

bygden. I dagsläget är det praktiskt taget omöjligt för

en svensk medelinkomsttagare att klara av att bygga

ett eget hem på landsbygden om man inte har tillgång

till ett betydande eget kapital.

Det byggande som ändå har kommit till stånd

handlar oftast om att höginkomsttagare med betydan-

de eget kapital bygger egnahem i attraktiva lägen.

Dessa byggnationer får också del av den statliga sub-

vention som finns - fast det egentligen inte skulle

behövas.

De senaste två-tre åren har återigen flykten från

landsbygden tagit fart. Särskilt det svenska inlandet

utarmas. Befolkningsströmmarna går mot kusterna,

universitetsorterna och storstäderna. Vägen att vända

den trenden inbegriper naturligtvis många samhälls-

områden. Det är inte i första hand en fråga om bo-

stadspolitik. Men när människor återbefolkar gles-

bygd och landsbygd bör boendemöjligheter på lands-

bygden underlättas.

Propositionen öppnar en möjlighet att även bevilja

statlig kreditgaranti för nyinvesteringar i bostäder som

inte får annat bostadspolitiskt stöd. Detta kan möjli-

gen vara en liten lättnad för nybyggnation av småhus

på landsbygden, men tyvärr gäller det endast i sam-

band med nybyggnad. Trots denna begränsning moti-

veras breddningen av kreditgarantin i propositionen

med bl.a. regionalpolitiska skäl.

Fler insatser för att bättre möjliggöra byggnation

på landsbygden efterlyses. Idéer finns att hämta från

Folkrörelserådet och Landsbygdsriksdagens material.

En viktig väg till att klara ett eget boende, vare sig

det gäller på landsbygden eller i stadsmiljö, går ge-

nom ett medvetet bosparande. Det är angeläget att

ungdomar redan på ett tidigt stadium lär sig att bospa-

ra för att, när tiden är i inne, kunna skaffa sig en egen

bostad. Vi vet ju att största delen av barnfamiljerna

helst av allt önskar sig ett eget boende för barnens

skull.

Det kan handla om att utveckla dagens ungdoms-

bosparande eller att nappa på Bofrämjandets sparlå-

nesystem med en sparpremie som betalas ut vid inves-

teringstillfället. Detta system betalar sig självt efter

några år utan någon egentlig budgetbelastning för

staten. Det skulle skapa stabilitet både för den enskil-

de och för samhället. Tyvärr anser regeringen att

bosparandet inte behöver stimuleras trots att bo-

stadsminister Jörgen Andersson uttalat sig positivt om

ett bosparsystem. Detta är i och för sig anmärknings-

värt.

Vi kristdemokrater menar att boendet, att skapa ett

hem, är så centralt i livet att det med fördel kan ske

med hjälp av ett särskilt stimulerat bosparsystem.

Herr talman! När det gäller det övergripande må-

let för bostadspolitiken redovisar regeringen endast

sin bedömning av hur målet för bostadspolitiken bör

formuleras. Något förslag om att i princip tydligt

fastslå målsättningen finns inte. Utskottet ger genom

ett tillkännagivande till regeringen sin anslutning till

den målformulering som förs fram i propositionen.

Men fortfarande tycks det handla mer om bedömning-

ar om målformuleringen än ett tydligt fastläggande av

den.

När den övergripande målformuleringen bryts ned

i sina delkomponenter lämnar regeringens bedömning

en hel del övrigt att önska. Vi kristdemokrater betonar

vikten av valfrihet i boendet och att människor skall

kunna känna sig trygga i sitt boende.

Det handlar också om att bidra till jämlika och

värdiga levnadsförhållandet för alla människor och

särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdo-

mar. Så sägs i propositionstexten, och det är bra.

Familjer som har frihet att välja den boendeform som

passar dem bäst skapar också bästa möjliga uppväxt-

förhållanden för barnen. De små nära gemenskaperna

i familjekretsen under uppväxtåren är ofta avgörande

för hela människans utveckling. Med ett bra, självvalt

boende, med ett eget rum för barnen under skolåren i

en trygg och kärleksfull atmosfär finns de bästa förut-

sättningarna för formandet av solidariska och demo-

kratiska människor.

Skall valfrihet vara möjligt är det också viktigt

med neutralitet mellan olika boendeformer. Att skapa

förutsättningar för denna valfrihet och neutralitet är

en av boendepolitikens viktigaste uppgifter. Utöver

hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt bör även koope-

rativ hyresrätt bli ett permanent och likvärdigt alter-

nativ till övriga upplåtelseformer. Likaså bör möjlig-

heten att äga sin lägenhet äntligen släppas fram på den

svenska bostadsmarknaden. Vi har länge förväntat oss

att regeringen skulle lägga fram ett förslag till lag om

lägenhetsrätt, s.k. ägarlägenheter. Trots flera försök

via motioner om detta har man från regeringen inte

lyssnat.

Planeringen skall så långt möjligt integrera boen-

de, arbete och fritid så att människor med olika erfa-

renhet och bakgrund kan mötas och utvecklas, fria

från olika typer av negativ segregation. Besluten skall

också läggas så nära människor som möjligt. Särskil-

da insatser måste riktas till uteliggare i våra storstä-

der.

Vidare skall all samhällsplanering ske i överens-

stämmelse med en ekologisk helhetssyn så att tillgång

till frisk luft, ostörd natur och åkermark för livsme-

delsproduktion säkerställs.

Herr talman! Förslaget i propositionen om ändrad

beräkningsmetod för bidragsunderlaget ställer vi oss

frågande inför. Att ge minskat stöd till smålägenheter

inom räntebidragssystemet är förvånande med tanke

på att regeringen nyligen föreslagit att ett investe-

ringsstöd skall ges till ungdomsbostäder. Eftersom

ungdomar vanligtvis efterfrågar små lägenheter blir

följden att de två förslagen motverkar varandra. Följ-

aktligen borde regeringens förslag om ändrad beräk-

ningsgrund för bidragsunderlaget avvisas av riksda-

gen.

Herr talman! Fastighetsskattefrågorna har vid ett

flertal tillfällen tagits upp i den här kammaren under

senare tid. Regeringen gör nu den bedömningen att en

allmän översyn av fastighetsbeskattningen bör göras.

Kristdemokraterna delar inte den uppfattningen. Vad

som fordras är inte en ny utredning utan snarare

handling. Vi nöjer oss inte med den lilla sänkning

som socialdemokraterna och Centern kommit överens

om, från 1,7 % till 1,5 %. Fastighetsskatten bör på

sikt helt fasas ut och i stället ersättas av en kommunal

fastighetsavgift som täcker de verkliga kostnader som

kommunen har.

Vi beklagar att Centern i överenskommelsen låst

fast sig vid nivån 1,5 %. Vidare beklagar vi att upp-

skjutningen av fastighetsskatteinträdet för krisårgång-

arna inte kan förverkligas sedan Centern övergett

denna sin tidigare ståndpunkt och återigen allierat sig

med socialdemokraterna.

Vi beklagar också att regeringen inte vidtar några

åtgärder för att återställa bostadsbidragsnivån för

barnfamiljerna. Kvar är också de bevisligen mycket

orättvisa reglerna om individuella inkomstgränser och

utbegränsningsreglerna. Barnfamiljerna är enligt

färska utvärderingar den grupp som på ett särskilt sätt

drabbats av senare års besparingsåtgärder. Trots detta

är regeringen inte beredd att vidta åtgärder. I detta

avseende struntar man i vad den bostadspolitiska

utredningen påtalade. Rättvisa mellan bidragstagare

med exakt lika förutsättningar borde vara självklar,

men så är det inte.

Viktigt är att påpeka att kommunerna måste kon-

centrera sin verksamhet på skola, vård och omsorg.

Restriktivitet måste vara ledstjärnan när det gäller att

bevilja stöd till kommuner med övermäktiga åtagan-

den för boendet. I princip bör stöd endast kunna med-

ges till sådana kommuner där vården, skolan och

omsorgen hotas och där utförsäljning av kommunala

bolag eller delar därav inte är realistiska handlingsal-

ternativ.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reser-

vationerna 6, 28 och 47. Naturligtvis står vi bakom

även våra övriga reservationer.

Även jag vill tacka alla för den trevliga arbetsge-

menskapen under mandatperioden. Skulle det vara så

att jag inte är tillbaka i höst stannar jag i den röda lilla

stugan nere vid sjön, som ni minns. Tack för ordet!