Bostadspolitiken

Herr talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i

bostadsutskottets betänkande nr 10.

Jag har lyssnat på debatten och jag måste säga att

jag delar Rigmor Ahlstedts uppfattning om att man

ibland borde kunna glädja sig åt saker och ting i stäl-

let för att vara missnöjd med en utveckling som till

stor del har präglats av det arbete som regeringen och

vi socialdemokrater har bedrivit tillsammans med

Centerpartiet under den gångna mandatperioden.

När man funderar över tillvaron, slår upp mor-

gontidningen och lyssnar på nyheterna kan man kon-

statera att hyresgäströrelsen har lyckats förhandla

fram en hyressänkning i Solna med 50 kr i månaden.

Det närmaste man kunde komma en bostadsminis-

ter i förra regeringen - Knut Billing uppehöll ju det

mesta av sitt anförande kring den tiden - det var i så

fall Kunt Billing som var politisk expert på bostads-

frågor i Finansdepartementet.

Kommer Knut Billing ihåg hur hög räntan var för

ett bostadslån när Knut Billing satt i Finansdeparte-

mentet för fyra år sedan? Vet Knut Billing vad ränte-

läget är om man lägger om sina lån i dag? Det tror jag

att Knut Billing vet.

Det är naturligtvis detta som är grunden för män-

niskors möjligheter att kunna bo. Det handlar om

vilken politik i stort som bedrivs. Det är klart att Knut

Billing är missnöjd med den politik som så fram-

gångsrikt har lett fram till dagens räntenivå. Det får

alla gott av, villaägare och hyresgäster.

När vi diskuterar bostadspolitik rör det sig ofta om

det som staten medverkar till i form av räntebidrag

och annat. Men av de fyra miljoner bostäder som

finns i Sverige är det trots allt en väldigt liten del som

är subventionerade. Det gäller då att föra en politik

som gynnar hela boendekollektivet. Regeringen har

nu framgångsrikt klarat att få ned ränteläget, vilket

borde leda till att varje gång som man lägger om ett

lån, oavsett om det rör sig om flerfamiljsfastighet eller

en villa, så borde hyrorna sänkas. Annars vore det

dåliga förhandlare inom hyresgäströrelsen, om de inte

med utgångspunkt i verkligheten kunde medverka till

att sänka hyrorna.

Därför blir man inte riktigt klok på Vänsterpartiets

motion. Där står det att regeringens politik leder till

att det kommer att krävas hyreshöjningar. Det är näs-

tan obegripligt. Owe Hellberg lever ju inte i verklig-

heten. Den förda politiken innebär ju att förutsätt-

ningarna för framtiden egentligen är ganska gynn-

samma. Det hänger naturligtvis ihop med det som

bl.a. Rigmor Ahlstedt har sagt.

Det framförs olika bud om att man skall sänka

skatter hit och dit. Jag funderar ibland på om modera-

ternas politik hade fått gehör under dessa år, vad hade

ränteläget varit då? En socialdemokrat vill ju inte ha

skatter för att han tycker att det är roligt att djäklas

med medborgarna. Skatterna är till för att man skall

kunna göra omfördelningar och prioriteringar på olika

områden. Detta skall vi naturligtvis fortsätta med.

När det gäller fastighetsskatteproblematiken hör

jag till dem som tycker att det är bra med fastighets-

skatt. Det ger mycket inkomster till samhället som kan

användas i olika sammanhang. Och man måste disku-

tera hur man skall prioritera i ett välfärdssamhälle.

Egentligen hör jag också till dem som anser att

höjningen från 1,5 % till 1,7 % var betingad av att vi

ville rädda alla människor som bodde i de senast

byggda årgångarna för att de inte skulle få chockhöj-

ningar av sina hyror, vilket Knut Billing, Erling Bager

och kristdemokraterna ville.

När vi här i dag diskuterar den bostadspolitiska

propositionen måste vi fundera över vad dessa partier

anser om helheten i förhållande till budgetramarna.

Jag vill ställa en fråga till dessa herrar som har del-

tagit i den här diskussionen och som vill ha lägre

utgiftsramar för det område som vi här har att behand-

la i dag. I dag handlar det om den bostadspolitiska

propositionen och bostadsutskottets betänkande nr 10.

Men det finns också ett finansutskott där dessa partier

har förespråkat att man skall minska räntebidragen

ytterligare.

Ni säger er tala så varmt om de s.k. krisårgångar-

na, men då undrar jag: Med hur många hundralappar i

månaden vill Kunt Billing höja hyran för de männi-

skor som bor i de fastigheter som har räntebidrag i

dag? Frågan riktar sig också till kristdemokraterna

och Erling Bagers Folkpartiet. Ni vill ju minska på

räntesubventionerna ytterligare i förhållande till de

ramar som vi har, vilket kommer att leda till att de

som ni vill lösa problemen för (dvs. krisårgångarna)

kommer att slås ut ytterligare med era förslag som ni

skall rösta om här i kammaren - jag utgår ifrån att det

blir på tisdag. Ert alternativ är: Avskaffa räntebidra-

gen snabbare än vad som är avsikten! Det innebär

hundratals kronor i månaden i hyreshöjningar framför

allt för de hyresgäster som redan är hårt belastade.

Men det talar ni inte om. Det handlar bara om: Sänk

skatten, så löser man alla problem.

Därför är jag väldigt glad över att det finns en så

bred enighet kring de mål som läggs fast här i Sveri-

ges riksdag. Det är bara moderaterna som ställer sig

vid sidan om. Då vill jag passa på att fråga Rigmor

Ahlstedt: Är den bostadspolitiska propositionen och

utskottsbetänkandet ett svar på dessa mål? Mitt svar

är nej. Som den förhoppningsvis goda reformist som

jag som socialdemokrat betraktar mig som, anser jag

inte att ett samhälle blir färdigt genom att man sätter

upp en målsättning. Man måste ständigt utgå från de

problem och de möjligheter som finns och fundera

över vad man skall göra framöver utifrån de fastställ-

da målen.

I och med det att riksdagen nu lägger fast en bo-

stadspolitisk målsättning om att bostadspolitiken är en

del av välfärdspolitiken osv. är vi ju inte klara med

det. I så fall skulle vi ju kunna avskaffa bostadsutskot-

tet. Det vill ju Knut Billing ändå, men det är utifrån

andra utgångspunkter.

Jag utgår ifrån att vi ständigt i Sveriges riksdag

utifrån de diskussioner som förs och de överväganden

som görs måste prioritera. Kanske har den bostads-

politiska debatten kommit litet i skymundan och över-

skuggats av de andra problem som vi har haft. Inte

minst det socialdemokratiska kvinnoförbundet och

vårt ungdomsförbund för en diskussion om kvarteret

Framtiden och om hur boendet skall utvecklas i ett

välfärdssamhälle i framtiden, hur hyresgäströrelsen

kan utvecklas osv.

Jag hoppas naturligtvis att den debatten blir ännu

bredare. Jag och socialdemokraterna tillhör dem som

inte anser att allting, i och med att vi fattat beslut här i

riksdagen, är fullständigt, bra, fullkomligt etc. Men

det är egentligen det som är avsikten med den utred-

ning som regeringen nu har tillsatt och som gäller

problematiken kring inte fastighetsskatten i sig men

kring det här området. Det finns ju en del problem i

sammanhanget. Det har vi sett i samband med våra

utfrågningar med företrädare för olika organisationer

och institut. Vi kan konstatera att det helt klart finns

problem inom fastighetsskattesystemets ram med bl.a.

de årgångar av hus som byggdes sent och som har bra

mycket högre fastighetsskatt än vad tidigare byggda

hus har. Ändå är de kanske inte värda mer än hus från

tidigare byggda årgångar. Sådant måste man givetvis

titta på.

Neutralitetsfrågan, som är en viktig del av den

socialdemokratiska bostadspolitiken, är också ett

område som man kommer att ta upp och diskutera

utifrån hela skatteproblematiken. Det är sådana frågor

som inte är lösta men som jag utgår från att vi fram-

över kommer att lösa.

Bostadsbidragen, Ulf Björklund och andra, utgör

en viktig del av en bostadspolitik. Självfallet kan det

även i det avseendet finnas problem, och så är det

också. Naturligtvis skulle man önska att man hade

mera pengar till förfogande för de här ändamålen. I

framtiden får man se hur de områdena skall priorite-

ras. Just nu pågår en remissomgång, bl.a. ute på för-

säkringskassorna. Man tar upp hela problematiken

kring hur det här har slagit, hur det har fungerat. Vi

får väl framöver se hur det är med den saken.

Allting som vi behandlar och fattar beslut om här i

Sveriges riksdag är väl inte sådant som för alltid

kommer att gälla. Man måste ju ständigt följa upp de

olika frågorna och se om det hela har slagit rätt, om

det fungerar på rätt sätt i dagens situation eller om det

är någonting som behöver förändras. Det är reformis-

tens uppgift att bidra i sådana här verksamheter.

När det gäller de krisårgångar som här har disku-

terats tycker jag att det är angeläget att peka på en

sak. Man diskuterar utifrån olika alternativ. Natur-

ligtvis kommer de aktuella årgångarna att få del av

förändringarna i och med att fastighetsskatten sänks

från 1,7 % till 1,5 %. Alla som finns i systemet får del

av det. Jag vill alltså peka på att en av anledningarna

till att vi valt modellen med en långsammare av-

trappning av räntebidragen är att vi därmed täcker in

så många fler bostäder med det förslaget än som

skulle ha varit fallet om vi under nästa år enbart frös

fastighetsskatten för de nämnda årgångarna. En stor

del av de hus som tillhör de årgångarna har redan i

dag fastighetsskatt. De här husen har byggts som

småhus. Även om det rör sig om bostadsrätter och

hyresrätter finns en hel del av dem redan i dag inne i

fastighetsskattesystemet. De är således inte ett dugg

hjälpta av den variant som ni föreslår. Däremot får de

del av de möjligheter som erbjuds i och med en lång-

sammare avtrappning av räntebidragen. De betraktas

ju, och finns även, inom det systemets ram.

Det är naturligtvis inte så att vi, som Erling Bager

sade, var under galgen när det här diskuterades. Förr

eller senare skulle detta komma, tror jag. Jag är glad

över att det kom nu eftersom vi nu har andra möjlig-

heter. När räntan ligger på den nivå där den ligger

betyder det ju att statens utgifter för räntebidragen

också minskar. Vi kan vara glada eftersom det när det

gäller de 0,2 procenten handlar om att klara de här

årgångarna. Eftersom räntebidragen kan minskas tack

vare en bra ekonomi är det egentligen ganska logiskt

att fastighetsskatten förr eller senare sänks till 1,5 %.

Det är jag alldeles övertygad om. Förhoppningsvis

kan man sedan lösa de problem som finns inom ramen

för detta område.

Inte minst jag som tillhör dem som kommer från

bohusländska samhällen tycker att det är viktigt att ha

fått en lösning, i varje fall för, som Erling Bager

nämnde, dem som bor ute i våra skärgårdssamhällen.

Herr talman! Jag tror att det när man funderar över

bostadspolitiken är viktigt att konstatera att de största

motståndarna till en bostadspolitik över huvud taget

är Moderata samlingspartiet. Det handlar ju om avreg-

lering, om att samhället inte skall bry sig och om att

låta marknadskrafterna ta över. Man anser tydligen att

staten inte har något ansvar för bostadspolitiken över

huvud taget. Man talar om socialistiska experiment,

regleringar osv. Ibland kan man undra om inte Mode-

raterna lever kvar i en ganska svunnen tid och inte

följer med i utvecklingen. Detta med ett slags spöke -

att staten skall ta hand om egendomar - och det som

man drev för många år sedan går människor i dag inte

på. Människor ser, utifrån verkligheten, vilket alter-

nativ som är bäst, inte minst när det gäller bostads-

politiken.

Jag är helt övertygad om att sett till utvecklingen,

vad som händer i samhället - för första gången kan ju

nu hyressänkningar diskuteras, vilket inte skedde

under den tid då Knut Billing fanns med i Regerings-

kansliet - vet människor att förutsättningarna, med en

fortsatt socialdemokratisk politik, är bra mycket bättre

för det enskilda boendet, som vi alla slår vakt om. De

förutsättningarna är alltså mycket bättre med en soci-

aldemokratisk politik jämfört med det som Knut Bil-

ling förespråkar.