Fru talman! Jag skall fatta mig mycket kort, efter-
som jag instämmer med det som står i betänkandet
och inte har någon reservation. När man lyssnar till
Alice Åström känner man sig handikappad för att man
inte kan teckenspråk. Det kände väl de andra här i
kammaren också? Det var en nyttig upplevelse.
Det är oerhört positivt att en reguljär utbildning i
teckenspråk för föräldrar äntligen kommer till stånd.
Det är ju, som någon har sagt, lika viktigt för barn
med teckenspråk att kunna kommunicera med sina
föräldrar som det är för alla andra barn.
När utbildningen nu sätts i sjön skall Skolverket
följa och utvärdera den. Två delar är speciellt viktiga,
och jag vill gärna peka på dem.
Det första är tillgången på lärare. Men det handlar
inte bara om den tekniska kunskapen utan också om
att man har hela den pedagogik som passar för barn
som skall lära sig teckenspråk och också för de för-
äldrar som i framtiden kommer att få göra det.
Det andra är utbildningens omfattning. Av kontak-
ter jag haft med föräldrar som berörs av utbildningen
har jag förstått att de själva anser att 240 timmar är en
alldeles för kort tid. Detta är en oerhört svår och krä-
vande utbildning. Därför känns det viktigt att påpeka
att vi nu i utskottsbetänkandet särskilt har betonat att
utbildningens omfattning skall vara en del av utvär-
deringen. Vi i utskottet är inte tillräckligt kompetenta
för att avgöra detta, utan det måste utvärderas. Det är
möjligt att det kommer att behövas längre tid i framti-
den.