Fru talman! Jag skulle först vilja yrka på tillstyr-
kan till vår reservation nr 1 under mom. 2 i detta
betänknade.
Efter den kritik vi hade att framföra med anled-
ning av förra betänkandet är det skönt att diskutera ett
betänkande där vår syn i stort sett överensstämmer
med regeringens. Det är en väldigt angelägen propo-
sition som betänkandet grundar sig på.
De barn och ungdomar som har grova hörselhan-
dikapp utgör en handikappgrupp som har varit och är
väldigt utsatt. Man råkar lätt ut för kommunikativa
inlåsningseffekter om man tillhör denna grupp. Vi
anser att en utbildning av anhöriga i teckenspråk, i
detta fall föräldrar, är en bra sak.
Vår kritik, som är mycket begränsad, gäller denna
utbildnings målgrupp. Vi anser att målgruppen bör
utvidgas, så att den även omfattar andra personer. Det
är inte alla hörselhandikappade ungdomar och barn
som bara har föräldrar att kommunicera med. Ibland
kan syskon vara bättre lämpade. Ibland kan det vara
morföräldrar eller något liknade. Vi tycker att detta
skulle ha utretts ordentligt innan regeringen lade fram
propositionen.
Propositionen kom före sommaren. Redan i sep-
tember började man följa upp förslaget. Man utreder
nu vilken kompetens lärare skall behöva på olika
teckenspråksutbildningar för barn, ungdomar och
vuxna. Det är bra. Lärarsituationen är den största
begränsningen när det gäller utbildningen. Jag hoppas
att man kan lösa de problemen och att de hörselhan-
dikappade i framtiden får en bättre situation vad be-
träffar deras eget språk.