Fru talman! Betänkandet handlar om utbildning i
teckenspråk för föräldrar till döva, hörselskadade och
dövblinda barn.
En central utgångspunkt för förslaget är barnets
rätt till sina föräldrar och rätten för barnet att få god
omvårdnad, omsorg och stöd för sin utveckling. Den-
na grundläggande rätt förutsätter en väl fungerande
kommunikation, inte bara för barnet utan också för
föräldrarna - detta för att på bästa sätt kunna tillmö-
tesgå barnets behov och utgöra ett stöd för barnet
under hela barnets uppväxttid.
Språkets betydelse för barns utveckling är väl
känd. Det är genom att kunna uttrycka sig själv, ställa
frågor och ta in synpunkter och intryck som ett funge-
rande samspel med omgivningen utvecklas. Detta
samspel ger förutsättningar för barnets kunskapsin-
hämtning och utvecklandet av den egna personlighe-
ten och identiteten. Det är viktigt att barnet kan tilläg-
na sig ett språk tidigt och att det kan ingå som en
naturlig del av barnets dagliga liv.
För döva, hörselskadade och dövblinda barn är
möjligheterna till en tidigt fungerande kommunikation
med omgivningen lika avgörande för hela utveckling-
en som för alla andra barn. Det är därför angeläget att
samhället på olika sätt kan erbjuda föräldrar detta
stöd, anpassat efter behov. Det är också angeläget att
föräldrar tidigt kan introduceras och erbjudas utbild-
ning i teckenspråk. Ett i sak enigt utskott tillstyrker
därför regeringens förslag om utbildning för föräldrar
till barn som är beroende av teckenspråk för kommu-
nikation.
Teckenspråket är ett ungt och spännande språk,
som från att ha varit en icke godkänd form för kom-
munikation fick sin officiella status så sent som i
början på 1980-talet. Det är i dag självklart att alla
döva och många hörselskadade behöver teckenspråk
som första språk. Jag har lärt mig att synen på inlär-
ning av teckenspråk inte är jämförbar med synen på
inlärning av ett annat främmande språk. När vi lär oss
t.ex. engelska utvecklar vi först ett passivt ordförråd
och en förståelse. I nästa steg, efter ytterligare tid och
träning, lär vi oss att uttrycka oss och ta aktiv del i en
konversation. Vi förstår med andra ord vanligtvis mer
av det nya språket än vad vi lyckas förmedla.
När vi som hörande skall lära oss teckenspråket
ligger den största utmaningen och svårigheten i att ta
in, tolka och förstå vad den andre förmedlar. Språket
är visuellt och består av gester och rörelser med hän-
der, ögon, ansikte, mun, huvud och kropp, som vi
nyss fick se exempel på här. Rent pedagogiskt är det
en speciell utmaning att utveckla metoder, hjälpmedel
och tekniker för att kunna förvärva teckenspråkskun-
skaperna, speciellt för hörande som inte tidigare un-
der sin uppväxttid kommit i kontakt med språket. Det
är inte minst spännande i det här sammanhanget att se
vad den interaktiva multimediatekniken kan ge för
nya möjligheter.
Det finns ett klart behov av att satsa på utbildning
och forskning inom detta område. Det är därför ange-
läget att denna satsning på utbildning för alla föräld-
rar som har behov av teckenspråk för kommunikation
inte bara blir en utbyggnad rent kvantitativt till att
omfatta alla, utan att det också utvecklas bra utbild-
ningar och pedagogiska metoder som är speciellt
anpassade för denna grupp.
Inom ramen för den kursplan och de ekonomiska
förutsättningar som regeringens förslag innebär är det
intressant att se hur olika utbildningsanordnare kan
utveckla innehåll, uppläggning och metoder för att nå
målet med utbildningen. Det är också angeläget att
följa upp vilka ytterligare behov som kan finnas av
påbyggnadsutbildningar och individuell anpassning.
En kontinuerlig uppföljning och utvärdering i syfte att
nå önskvärd utveckling av denna utbildning är därför
angelägen. Jag ser gärna att detta arbete sker i nära
samarbete med de aktuella brukarorganisationerna.
Regeringen informerar om att man vill ta ett ini-
tiativ till att ett utvecklingsarbete inom det här områ-
det kommer i gång och att medel ur Allmänna arvs-
fonden kommer att avsättas. Detta är mycket väl-
kommet.
Fru talman! På kort sikt är det dock, som vi tidiga-
re har hört, det akuta behovet av teckenspråkslärare
som är mest angeläget. De är en grundförutsättning
för att sprida kunskaper och färdigheter i teckenspråk.
Men en självklarhet för att man skall kunna försörja
utbildningsanordnare med personal som har god pe-
dagogisk kompetens är att man också satsar på en
utveckling av teckenspråksutbildningarna. Regeringen
har därför nyligen uppdragit åt Statens institut för
handikappfrågor i skolan att i samråd med Tolk- och
översättarinstitutet vid Stockholms universitet analy-
sera vilken kompetens lärare behöver inom olika
teckenspråksutbildningar, dels med tanke på under-
visning av barn, dels med tanke på undervisning av
vuxna.
Bristen på teckenspråkslärare i dagsläget gör att
det känns angeläget att i största möjliga mån finna
samordningsmöjligheter mellan utbildningar som
vänder sig till olika grupper. Det innebär att man, när
det gäller t.ex. utbildningar som vänder sig till barn
eller syskon till döva och hörselskadade föräldrar, i
möjligaste mån skall försöka samverka i utbildningen
för föräldrar kring resurser i form av kompetens,
material och personal.
Fru talman! Det skall bli intressant att följa ut-
vecklingen av denna nya utbildningsform, speciellt då
jag är övertygad om att det finns mycket kunskaper,
idéer och entusiasm ute i landet. Därmed vill jag
också yrka bifall till utskottets hemställan i betänkan-
det i dess helhet.