Fru talman! Jag tänker inte störa den rådande
samstämmigheten i det här ärendet utan snarare un-
derstryka en del saker. Jag vill börja med ett citat:
I natt jag drömde något som
Jag aldrig drömt förut
Jag drömde det var fred på jord
Och alla krig var slut.
Jag drömde om en jättesal
Där statsmän satt på rad
Så skrev de på ett konvolut
Och reste sig och sa:
Det finns inga soldater mer
Det finns inga gevär
Och ingen känner längre till
Det ordet militär.
Fru talman! Den här underbara sången lyssnade
jag till, och såg, i lördags när eleverna på Alléskolan i
Hallsberg hade öppet hus. Att jag såg sången kräver
nog sin förklaring, även om en och annan nog anar det
med tanke på Alice Åströms framträdande här i talar-
stolen för en stund sedan. Den klass jag besökte är en
särskoleklass där en del av eleverna kommunicerar
med det talade ordet och andra med teckenspråk. De
framförde gemensamt tillsammans med lärare och
assistenter den citerade texten. Det var musik, sång
och tecken. Jag kan försäkra kammarens ledamöter
och åhörare att det var en oerhört stark upplevelse att
se och iaktta den lycka och glädje som förmedlades
av eleverna på det här sättet.
Jag vill med denna berättelse åskådliggöra och
understryka hur viktigt det är att elever som inte kan
använda det talade ordet ges möjlighet att uttrycka sig
på teckenspråk. För att det skall fungera på ett bra sätt
och för att föräldrarna skall kunna vara med i skolar-
betet på samma villkor som föräldrar till barn som
kan använda det talade ordet, är det nödvändigt att det
skapas förutsättningar för utbildning, och då inte
enbart introduktionsutbildning utan också mer kvalifi-
cerad utbildning. Det är därför utmärkt att riksdagen i
dag kan fatta beslut som innebär bättre förutsättningar
för föräldrar att få en mer kvalificerad utbildning i
teckenspråk.
Fru talman! Alla föräldrar skall ha möjlighet att ge
sina barn god vård, omsorg och stöd i deras utveck-
ling. Det är då naturligtvis mycket angeläget att det
blir möjligt för föräldrar och barn att kommunicera på
någorlunda lika nivå och på ett gemensamt språk.
Barns utveckling och föräldrars möjlighet att delta
i och bidra till den utvecklingen är mycket beroende
av ett gemensamt språk. Det är viktigt att samhället på
alla sätt stöder detta.
Jag håller med utskottet om att det är angeläget att
i första hand möta föräldrarnas behov, detta inte minst
med tanke på att resurserna är begränsade, och då
handlar det inte enbart om pengar utan även det fak-
tum att antalet teckenspråkslärare är begränsat.
Jag vill samtidigt uttrycka en förhoppning om att
alla föräldrar som anser sig vara i behov av denna
utbildning också kan få den. Det är naturligtvis bra att
börja med de yngsta, men det finns samtidigt skäl att
också tillmötesgå föräldrar som har litet äldre barn
och ungdomar. Därför tycker jag att det är alldeles
utmärkt att utskottet inte föreslår någon övre ålders-
gräns.
Jag vill med detta inlägg yrka bifall till hemställan
i utskottets betänkande.