(Talaren inleder anförandet på teckenspråk.)
Fru talman! I dag skall vi debattera ett förslag om
utbildning i teckenspråk för föräldrar till döva och
gravt hörselskadade barn. Nyss använde jag bara
teckenspråket. Det är så det är att växa upp med döva
föräldrar, eller att vara ett dövt barn.
Vi har lagt fram ett förslag om att vi också måste
ge barn som har döva föräldrar deras eget språk. Barn
till döva föräldrar får bara lära sig teckenspråk från
föräldrarna. Många gånger är det inte tillräckligt för
att de skall kunna klara språket.
I vanliga fall säger vi att barn som talar ett annat
språk hemma - som har ett annat modersmål - skall få
extra undervisning i skolan. Men barn till döva föräld-
rar som har ett annat språk får inte den hjälpen.
Jag är själv uppvuxen med döva föräldrar, och jag
har själv känt hur svårt det är att inte ha ett riktigt
språk att prata med mina föräldrar på.
I dag säger man att det inte finns tillräckligt med
lärare i teckenspråk. Men ett problem är att många
barn till döva föräldrar, som skulle kunna bli mycket
bra teckenspråkslärare, inte har fått lära sig språket på
ett riktigt sätt. Ett sätt att lösa problemet är att se till
att vi i framtiden kommer att ha många bra tecken-
språkslärare, som inte bara kan språket utan också
känner till kulturen, förstår de olika delarna och vet
hur det är att vara döv.
Vi i Vänsterpartiet tycker att regeringen nu borde
se över frågan om barn till döva föräldrar och deras
behov av att få ett riktigt teckenspråk. Regeringen
borde gå vidare i den mycket bra riktningen, att ge
föräldrar till döva barn ett språk att tala med sina barn
och ge barnen till döva föräldrar ett språk som de kan
tala med sina föräldrar.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 2 under
mom. 3.