Herr talman! Jag håller med om mycket av det
som Catarina Rönnung säger i början av sitt inled-
ningsanförande om villkoren för politiken, synen på
kollektiv och individer osv. Där har vi ganska mycket
samsyn.
Men jag kan inte förstå den fortsatta argumenta-
tionen, och då fäster jag mig inte vid vilket fortskaff-
ningsmedel som Catarina Rönnung inbillar sig att jag
har när jag står i talarstolen eller i min bänk, eftersom
hon tror att jag har något annat redskap för förflytt-
ning. Jag tänker på inkonsekvensen i Catarina Rön-
nungs anförande.
Utredningar och propositioner skall alltså ha jäm-
ställdhetsperspektiv, enligt vad som anges i särskilda
beslut, trots att det finns en allmän programskrivning i
regeringsformen. Då vore det väl logiskt och konsek-
vent att också riksdagens utskott gör motsvarande
analyser i sina skrivningar kring motioner, propositio-
ner osv. som utskotten har att behandla. Detta är väl
inte så märkligt.
Om det sedan skall regleras i riksdagsordning eller
på annat sätt är framför allt ett utredningsuppdrag till
talmanskonferensen hur detta direktiv skall konkreti-
seras. Men det är ju sakfrågan som är det avgörande.
Herr talman! Jag vill också bara notera att ut-
skottstaleskvinnan här säger att om det saknas jäm-
ställdhetsperspektiv i propositioner skall regeringen
kritiseras. Jag ser därmed att jag kommer att få en
betydande majoritet för den anmälan som jag avser att
göra av de propositioner som jag har granskat i detta
avseende.