Herr talman! Det var faktiskt ordvalet hos Peter
Eriksson som gjorde att jag begärde replik. Han säger
att det inte finns några förslag om att stärka demokra-
tin från Folkpartiets sida.
Just nu håller vi i utskottet på att behandla ett
tjockt betänkande om den kommunala demokratin.
Både Miljöpartiet och Folkpartiet har många gemen-
samma förslag om hur man mer lokalt skulle kunna
stärka medborgarnas inflytande över vad som händer i
deras boendeområde. Så det där var en kraftig över-
drift.
När det gäller övriga förslag för att stärka den en-
skildes inflytande gjorde den regering som jag satt
med i för några år sedan väldigt mycket på den fron-
ten. Man gjorde mycket när det gällde möjlighet att
välja skola, när det gällde husläkarsystem, när det
gällde avskaffande av läkarköer. Det gjorde man just
för att stärka den enskildes ställning så att han eller
hon kunde få ett bättre liv.
Peter Eriksson säger också att vi ägnar oss åt en
avpolitisering, precis som om politisering av enskilda
människors vardag och liv skulle vara något mål i sig.
Politiseringens mening är att vi skall ha kollektiva
skyddssystem. De skall gå in när den enskilde har
misslyckats eller inte kan ta vara på sig själv. Men att
ha som förstahandsalternativ att politiker och politi-
seringen skall sköta och styra människors liv tycker
jag är en mycket konstig utgångspunkt, framför allt
från ett parti som anser sig vara ett decentraliserings-
parti.
Jag skulle vilja gå så långt som att säga att när det
gäller just arbetsmarknaden och människors möjlighet
och vilja att kunna försörja sig själva har politisering-
en inom arbetsmarknadspolitiken och oviljan att ta itu
med det regelsystemet faktiskt blivit den fattiges fien-
de.