Fru talman! Kenneth Kvist sade att det var typiskt
liberalt att bara se frågor i den enskildes perspektiv.
Det är en underlig beskrivning av liberala aktiviteter
bl.a. i denna kammare. Vi i Sverige har ju en enorm
statsapparat som är full med regleringar. Många kol-
lektiva och indirekta demokratiska styrsystem finns
reglerade där.
I vår reservation säger vi att man också skall ta
hänsyn till den enskildes perspektiv och att det finns
anledning att öka den enskildes makt över sitt eget
vardagsliv. Alla vi här har under årens lopp medver-
kat till uppbyggnaden av en statsapparat. Vi har gett
sken av att vi kan lösa alla människors enskilda pro-
blem.
David Magnusson, en mycket respekterad forska-
re, talar om inlärd hjälplöshet. Vi bygger alltså upp
regelsystem som gör att människor inte kan utöva
makt över sitt eget vardagsliv. Det finns en rad exem-
pel på det i dag. Jag vill gå så långt att jag hävdar att
arbetsmarknadens regelsystem sammantaget gör att
många människor förhindras att försörja sig genom
eget arbete. Detta förtar människors glädje över att ha
ett jobb och över att själva kunna försörja sig. Flera
områden kan nämnas.
Kenneth Kvist tar upp frågan om en reglering om
jämställdheten i riksdagsordningen. Jag kan hålla med
honom när det gäller argumentet för att vi skall arbeta
för jämställdhet. Men han är helt ute och cyklar när
han kommer till de tekniska medel han vill använda. I
riksdagsordningen finns bara beskrivningar om hur
våra sammanträden skall ordnas och vilka regler som
skall gälla för talmannen och för oss riksdagsledamö-
ter. Det finns inga som helst politiska sakområden
som regleras i riksdagsordningen. Vad han egentligen
föreslår är att vi skall skriva om regeringsformen en
gång till och plocka alla de målsättningar som finns
för ett gott samhälle i regeringsformen in i riksdags-
ordningen.