Herr talman! Det är litet lustigt om den enda fråga
som skall regleras i riksdagsordningen och som vi
riksdagsledamöter skall ta hänsyn till när vi behandlar
regeringens propositioner och motioner är jämställd-
het. Som brev på posten kommer dagen efter krav på
att man också skall titta på saker ur regional synpunkt
och alla möjliga andra synpunkter. Kenneth Kvist är
fel ute när det gäller verktygen för att åstadkomma en
ökad jämställdhet. Han kan göra en anmälan till
konstitutionsutskottet om att man skall granska alla
regeringens propositioner och titta efter om de tar upp
jämställdhetsperspektivet. Det ger säkert större effekt.
Sedan till frågan om den enskildes perspektiv och
ökande av den enskildes makt. I den motion som vi
vill bifalla finns det inte ett ord om att det skall vara
vissa typer av enskilda människor som skall få sin
makt utökad. Det gäller enskilda människor över
huvud taget.
Arbetslösa människor finns i alla skikt av samhäl-
let i dag. Men min tro är att det genom den massar-
betslöshet vi har just är de människor som har den
svagaste positionen som riskerar att nästan för alltid
hamna utanför arbetsmarknaden. Jag vill gå så långt
som att säga att det är det samlade regelsystemet och
den inlärda hjälplöshet som detta har byggt upp som
gör att de inte kan ta sig ur denna förtvivlade situa-
tion. Om man hade perspektivet att se till att den
enskilde skall kunna bidra till att trygga sitt eget liv på
ett bättre sätt - och naturligtvis gäller det alla med-
borgare, även de svagaste - är jag övertygad om att
det skulle stärka de svagaste mest, därför att de star-
kaste har alltid större möjligheter att påverka sina
egna liv.