Herr talman! Jag skall inte lägga mig i debatten
mellan Peter Eriksson och Birgit Friggebo. Jag skall
bara konstatera att alla partier har en vilja och en
önskan att vitalisera vår demokrati och att utgångs-
punkterna är olika. Det är det som är spännande och
bra, och så småningom kan arbetet förhoppningsvis
föra fram till en bättre framtid för oss alla.
Jag skall litet grand kommentera den reservation
som Miljöpartiet har fogat till betänkandet. I den
vädrar Miljöpartiet en gammal käpphäst, att EU-
nämnden skall läggas ned och att allt EU-arbete i
fortsättningen skall behandlas av respektive fackut-
skott. På den här punkten följer man inte helt upp den
moderata motionen där det yrkas att utrikesutskottet
skall behandla de frågor som kan komma att falla
utanför fackutskotten. Man kan fråga sig var de frå-
gorna då blir av.
Men det grundläggande i sammanhanget är att
riksdagen i sin helhet skall ha bästa tänkbara förut-
sättningar och möjligheter att påverka regeringens
ställningstagande både vid förhandlingar som kan röra
något så viktigt som EU:s konstitution och vid övrigt
beslutsfattande inom EU. Riksdagen har vid två tidi-
gare tillfällen penetrerat denna fråga. Talmanskonfe-
rensen föreslog 1994-95 att en särskild EU-nämnd
skulle inrättas. Det var praktiskt att det fanns ett organ
med samtliga partier representerade som hade en
överblick över alla EU-frågor och som hade en sam-
lad erfarenhet av samarbete med regeringen.