Fru talman! Efter Elver Jonssons anförande tvingas
jag begära en replik till.
Jag menar inte att vi skall tillbaka till den praxis
som gällde efter 1990 års lagändringar. Det är
alldeles uppenbart att vi fick en alldeles för hög
andel villkorliga domar strax efter lagändringarna
1990.
Men sedan har praxis stramats upp åtskilligt. Av
statistiken framgår att andelen fängelsestraff som
utdöms i tingsrätterna har ökat med 10 % till 57 %
från andra halvåret 1991 till 1992. Medan andelen
villkorliga domar har minskat med 5 % till 18 %.
Eftersom frivårdsmyndigheterna nu skall yttra sig
regelmässigt i fråga om grovt trafiknykterhetsbrott
kommer med all sannolikhet också
skyddstillsynspåföljderna att öka på de villkorliga
domarnas bekostnad. Vi har alltså fått en mycket
kraftig uppstramning av praxis i förhållande till det
som gällde strax efter 1990 års reform. Det tycker
jag är bra.
Jag sade i mitt anförande att jag hamnar på samma
linje som Lagrådet, att det inte behövs några
ytterligare uttalanden på den här punkten med
hänsyn till den utveckling som har varit och med
hänsyn till att de allmänna reglerna för
straffmätnings- och påföljdsval bör gälla även
trafiknykterhetsbrott, även om det betraktas som
ett artbrott.