Fru talman! Varje år upptäcks ungefär 20 000
trafiknykterhetsbrott. Det är mindre än 1 % av alla
de trafiknykterhetsbrott som beräknas begås varje
år. I kanske hälften av fallen rör det sig om personer
som har mer eller mindre grava alkoholproblem.
Trots denna verklighet, som naturligtvis är
utomordentligt dyster, måste man ändå framhålla
att trafiknykterheten i Sverige i förhållande till
många andra länder är relativt god.
En mängd faktorer i samhället påverkar antalet
trafiknykterhetsbrott. Det är därför viktigt att se
problemen i ett helhetsperspektiv. Att minska det
totala antalet trafiknykterhetsbrott är av mycket
stort intresse för trafiksäkerheten. Vi skulle kunna
minska antalet dödsfall i trafiken med flera hundra
årligen och antalet svåra trafikskador med flera
tusen, om vi fick en bättre ordning på det här
området. Här spelar insatserna för att öka
upptäcktsrisken en avgörande roll. Det visar inte
minst de siffror som jag nyss redovisade om att det
bara är 20 000 av en eller två miljoner
trafiknykterhetsbrott som upptäcks varje år.
Lika viktigt som att öka upptäcktsrisken är att göra
insatser för att på ett adekvat sätt hjälpa, stödja och
behandla dem som kör rattonyktra och som har
grava alkoholproblem. Det har nämligen visat sig
att trafiknykterhetsbrotten är brott där
återfallstalen är höga och där alkoholproblemet
kanske är det stora problemet. Möjligheterna till
olika former av alkoholavvänjning för de
trafiknykterhetsbrottslingar som döms till fängelse
måste ökas såväl inom rättsväsendet och
kriminalvården som inom samhällets socialtjänst
för att få bukt med alkoholproblemen.
I det föreliggande betänkandet behandlar
justitieutskottet ett antal förslag som regeringen
har lagt fram till skärpning av synen på
trafiknykterhetsbrotten. Jag skall kommentera de
förslagen utifrån den socialdemokratiska motion
som är lagd i ärendet och de reservationer som vi
fogat till utskottets betänkande.
När det gäller gränsvärdet för grovt rattfylleri
föreslår regeringen en sänkning av detta gränsvärde
från 1,5 % till 1,0 %. Socialdemokraterna
tillstyrker detta förslag. Det kunde i och för sig
diskuteras om vi inte borde ha stannat vid 1,2 % för
att tillgodose den nordiska likformigheten. Men
den här ändringen innebär en klar markering om att
vi ser allvarligt på grovt rattfylleri. Vi från
Socialdemokraternas sida menar att det är befogat.
För att åstadkomma verklig effekt krävs rejäla
satsningar på åtgärder som leder till ökad
upptäcktsrisk. En fördubbling av upptäcktsrisken
skulle säkert verka mer brottsavhållande än
straffskärpningar. Det skulle också leda till att färre
dör eller skadas svårt i trafiken. Polisen måste
därför ges ökade resurser för sin
alkoholkontrollverksamhet. En rejäl satsning på
det här området är minst lika viktig som den
markering som vi nu gör när vi sänker gränsen för
grovt rattfylleri från 1,5 % 1,0 %.
Socialdemokraterna har i sin motion och även i en
reservation föreslagit att 30 miljoner kronor avsätts
nästa budgetår till Polisen för åtgärder för att öka
upptäcktsrisken när det gäller den här typen av
brottslighet. Vi tror att det skulle vara ett
utomordentligt verksamt medel för att stävja
sådana här brott i trafiken.
Ett annat förslag som läggs fram i propositionen är
att höja straffmaximum för grovt rattfylleri. En
straffskärpning anses uppenbarligen inte leda till
någon allmän nivåhöjning av straffen för grovt
rattfylleri. Det sägs mer eller mindre uttryckligen i
propositionen. Socialdemokraterna ställer sig
tveksamma till om det är befogat att höja
straffmaximum, eftersom det inte anses leda till en
allmän höjning av straffen för grovt rattfylleri.
I likhet med Lagrådet anser vi att det är svårt att
tänka sig enstaka fall av enbart grovt rattfylleri som
har så högt straffvärde, att den nuvarande
ettårsgränsen behöver överskridas. De särskilt
straffvärda fallen torde vara antingen sådana där
föraren har begått flera rattfylleribrott eller sådana
där hans framfart utgjort även ett annat brott,
nämligen grov vårdslöshet i trafiken eller vållande
till annans död eller kroppsskada. I sådana fall kan
man redan i dag döma ut högre straff än ett års
fängelse.
Vi yrkar avslag på regeringens förslag i denna del.
När det sedan gäller principerna för påföljdsvalet
innebär regeringens förslag en ganska kraftig
uppstramning av reglerna så att fängelsestraff i stort
sett skall bli påföljden när det gäller grova
rattfylleribrott framöver. Det råder i och för sig
ingen tvekan om att grovt rattfylleri är ett så
allvarligt brott att det normalt bör leda till
fängelsepåföljd.
Som Lagrådet har anfört har också praxis efter 1990
års reform utvecklats i restriktiv riktning. Det
innebär att mer än hälften av de grova
rattfylleribrotten i dag leder till fängelsedom. Detta
innebär att fängelsedomar för grovt rattfylleri är
betydligt större till antalet än andelen
fängelsedomar för andra brott med motsvarande
straffvärde. Det uttalande som görs i propositionen
angående valet av påföljd innebär, som jag nämnde
tidigare, en återgång till vad som gällde före 1990
års ändringar, då allmänna principer för val av
påföljd blev tillämpliga även vid rattfylleri.
Enligt Socialdemokraternas mening kan det
ifrågasättas om domstolarnas möjligheter i detta
avseende nu bör inskränkas, särskilt i belysning av
nuvarande påföljdspraxis. Som Lagrådet påpekat
torde inte några ytterligare nämndvärda vinster
från allmänpreventiv synpunkt kunna uppnås
genom en strängare praxis. Domstolarna bör därför
inte genom motivuttalande, som i propositionen,
förmås att avlägsna sig från normala principer vid
val av påföljd. Enhetlighet i tillämpningen bör i
stället främjas genom fortsatt prejudikatbildning,
återkommande kartläggning av domstolarnas
praxis och praxisdiskussioner inom och mellan
domstolarna.
Även framgent bör det finnas ett visst utrymme för
att döma till annan påföljd än fängelse vid grovt
rattfylleri. Jag tänker då närmast på kontraktsvård
eller skyddstillsyn under särskilda föreskrifter, när
det finns speciella omständigheter.
Socialdemokraterna vänder sig alltså mot de
motivuttalanden som görs på den här punkten i
propositionen.
En tredje punkt där socialdemokraterna har
invändningar rör förhållandet mellan rattfylleri och
grovt vållande till annans död eller kroppsskada.
Det är ett förslag som läggs fram i propositionen
utan föregående remissförfarande. Lagrådet har
riktat berättigad kritik mot att ett så principiellt
viktigt förslag som det som regeringen lägger fram
inte har blivit föremål för ett sedvanligt
remissförfarande. Man kan t.o.m. ifrågasätta om
regeringen i rimlig utsträckning har levt upp till
beredningstvånget i 7 kap. 2 § regeringsformen när
det gäller den här delen av förslaget.
Bestämmelserna om vållande till annans död och
vållande till kroppsskada eller sjukdom har ett
mycket stort tillämpningsområde. De gäller inte
bara trafikolyckor, utan de aktualiseras också i
många andra sammanhang. Olyckor i arbetslivet,
felbehandling inom sjukvården, vådaskjutning i
samband med jakt eller militärövningar och
överföring av hivsmitta är några exempel på
situationer där paragraferna om vållande till
annans död eller kroppsskada är tillämpliga.
De förslag som tar sikte just på rattfylleriet eller
framförandet av motorfordon när man är
alkoholpåverkad skall ligga till grund för
bedömningen av huruvida vållandet skall betraktas
som grovt. Men förslaget är inte tillräckligt berett.
Det tar inte heller hänsyn till vållandebrottet i stort
och hur bestämmelsen skall utformas med hänsyn
till om brottet är grovt eller icke grovt. Därför säger
vi i reservation nr 3 att den frågan bör bli föremål
för fortsatt beredning och att regeringen efter
denna beredning bör återkomma till riksdagen.
Fru talman! Socialdemokraterna tillstyrker alltså
förslaget om att gränsen för grovt rattfylleri skall
sänkas från 1,5 till 1,0 . Vi motsätter oss
straffskärpningarna, eftersom vi i likhet med
Lagrådet anser att det inte finns något behov av
sådana. Vi motsätter oss också de förslag till
motivuttalanden som framförs i propositionen om
påföljdsvalet. Vidare vill vi ha en fortsatt beredning
angående förhållandet mellan rattonykterhetsbrott
och vållandebrott.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna
nr 1, 2, 3, 5 och nr 7.