Fru talman! Först vill jag börja med att yrka bifall
till hemställan i utskottets betänkande och avslag
på reservationerna samt motionerna i en viss del.
Riksdagen har nu att ta ställning till ett
regeringsförslag som innebär skärpning av delar av
trafiknykterhetslagstiftningen. Detta är välkomna
förändringar.
Den i propositionen föreslagna tiden för
ikraftträdande föreslås emellertid i betänkandet att
flyttas fram till den 1 februari 1994, på grund av att
man på de olika institutionerna behöver förbereda
sig för denna förändring. Med anledning av en av
motionerna föreslår utskottet en regel om bl.a.
protokoll vid s.k. sållningsprov. Detta har också
berörts av Ny demokratis företrädare. Detta är
något som vi i utskottet tror är bra och bifaller
förslaget i den del, vilket också framträder i
utskottets betänkande. I övrigt avstyrker utskottet
övriga motioner.
En mängd motionsönskemål har tillgodosetts
genom propositionsförslaget. Det är glädjande.
Lagutskottet har haft att yttra sig beträffande den
del som berör sjöfylleri.
Alkohol och trafik hör inte ihop. Det är själva
grundtesen i hela den svenska
trafiksäkerhetshållningen. Det finns dock en
ganska stor grupp människor i vårt samhälle som
har alkoholproblem. De människorna behöver
hjälp med att komma ur sitt beroende, och detta
avser regeringen att stödja genom att föreslå att
fängelsedömda trafiknykterhetsbrottslingar skall
genomgå alkoholavvänjande behandling under
anstaltsvistelsen. Att de skall få stöd och hjälp är
något av det centrala. Det skall inte bara ses som
ett straff när en missbrukare som inte själv kan
komma ur sitt beroende av droger får detta stöd
under den tid han avtjänar sitt straff.
Propositionens innehåll går ut på att gränsvärdet
för grovt rattfylleri sänks från 1,5 till 1,0
alkohol i blodet, med motsvarande sänkning för
alkoholhalten i utandningsluften. Motsvarande
ändring föreslås i järnvägssäkerhetslagen,
1990:1157. Det här har det motionerats om, och det
har stötts och blötts i flera riksdagsdebatter under
åren som har gått, vilket jag har studerat. Detta har
vi också fått stöd för i utskottsbetänkandet.
Vidare föreslås att maximistraffet för grovt
rattfylleri skall höjas från ett till två års fängelse.
Motsvarande höjning av maximistraffet föreslås för
bl.a. grovt sjöfylleri. I princip innebär uttalandena
i propositionen att vi i fråga om påföljdsvalet vid
grovt rattfylleri återgår till principerna som gällde
före den 1 juli 1990. Detta har Socialdemokraterna
ondgjort sig över. Men det är alltså utskottets
mening att det var bättre med de principer som
fanns då, därför att det som sades i det betänkandet
1990 har tillämpats på ett felaktigt sätt.
I propositionen föreslås vidare en ändring i
brottsbalken, som innebär en skärpt bedömning av
brotten ''vållande till annans död'' och ''vållande till
kroppsskada eller sjukdom'', när gärningarna
begåtts i samband med trafikonykterhet. Förslaget
innebär att sådana brott som huvudregel skall
bedömas som grova om gärningsmannen var
berusad. Maximistraffet för vållande till annans
död och för vållande till kroppsskada eller sjukdom
höjs enligt förslaget till sex respektive fyra år. Vi i
utskottet menar att vi därmed kommer närmare
den norm som finns i Norden i övrigt, bl.a. i Norge.
När fordon använts vid brott mot trafikbrottslagen
föreslås att 7 § ändras så att möjligheterna att
förklara fordon förverkade ökar. Detta har också
redan prövats i andra länder som har varit
förebilder. Socialdemokraterna tillstyrker förslaget
om en sänkning av promillegränsen och går i
huvudsak emot övriga förslag.
De nu föreslagna åtgärderna bygger på Väg- och
sjöfyllerikommitténs betänkande och de
beträffande alkoholutandningsprovet bygger på
Trafikpolisutredningens betänkande, SOU
1992:81. Dessutom föreligger en promemoria som
upprättats inom Justitiedepartementet: Ansvar för
grovt vållande till annans död m.m. samt
Förverkande av fordon. Remissförfarande och
hearing har föregått propositionsskrivningen i vissa
delar.
Frågan om alkohol i kombination med trafik hör till
de frågor som får mycket stora rubriker i
massmedierna. Människor reagerar med all rätt.
Man har rätt att uppröras över den nonchalans som
alkoholpåverkade förare visar genom att sätta sig
bakom ratten och därmed riskera inte bara sitt eget
välbefinnande, utan även andras, ja, i värsta fall
andras liv. Samhällets syn på det allvarliga i ett
sådant handlingssätt bör kraftigt markeras, och
detta kommer i dagen vid straffmätningen enligt
propositionens förslag. Därför avstyrks reservation
nr 1.
Lagar är normerande och utgör signaler om önskat
beteende. Detta har vi som lagstiftare att tillse.
Beträffande principer för påföljdsvalet är
regeringens mening att ett grovt rattfylleribrott bör
ha fängelse som normalpåföljd. Regeringen
markerar därmed ytterst kraftigt att ofoget att köra
påverkad är ett icke-önskvärt beteende.
Likformigheten i rättstillämpningen ökar enligt
regeringens förslag, vilket också Lagrådet medger.
Lövdén har sagt att detta är en nackdel och att det
inte skall tillämpas på detta sätt. Men vi menar att
det är fel signaler som har kommit fram och getts
vid tillämpningen av just den lagstiftningen. Därför
är en återgång till det som gällde före 1990 års
lagstiftning i princip nödvändig. Kontraktsvård i all
ära -- det är en bra form som bör användas på rätt
ställe, men i detta fall har vi valt att titta på frågan
från en annan vinkel, därav regeringens
proposition och utskottets betänkande. Utskottet
avstyrker reservation nr 2 med därtill hörande
motioner.
I propositionen föreslås att om någon vid förande
av motorfordon gör sig skyldig till vållande till
annans död under påverkan av alkohol eller något
annat medel, skall den omständigheten att
gärningsmannen var påverkad särkskilt beaktas när
man bedömer om brottet är grovt. Det måste
självfallet finnas mätnormer för vad som anses vara
grovt. Motsvarande regler föreslås gälla
beträffande vållande till kroppsskada eller
sjukdom.
Detta ärende har tagits upp dels i en
departementspromemoria med rubriken Ansvar
för grovt vållande till annans död m.m. och dels
varit föremål för en hearing i
Justitiedepartementet. När vi talar om att vi skall se
särskilt allvarligt på brott som är begångna av
någon som har varit påverkad av alkohol eller
andra droger, är det viktigt att vi samtidigt kräver
att missbrukaren skall få adekvat vård för sitt
missbruk.
Utskottet delar i och för sig Lagrådets uppfattning
om vikten av att regeringsförslaget blir föremål för
ett sedvanligt remissförfarande. Utskottet anser
emellertid att den beredning som förevarit i den nu
aktuella delen av regeringens förslag är godtagbar.
Reservation nr 3 med därtill hörande motioner
avstyrks.
Det i reservation nr 4 framförda förslaget till
ändring om ett nytt brott, bildråp, anser vi i
utskottet är tillgodosett i och med utskottets
ställningstagande. Vi anser att Ny demokratis
reservation bör avstyrkas tillsammans med motion
Ju610. Vi i utskottet yrkar även avslag på
reservation nr 6 och motion Ju638 angående
skyldigheten för domstolar att skicka rapport till
försäkringsbolagen. Det menar vi inte är angeläget.
Det är försäkringsbolagens angelägenhet att göra
kontroll.
I reservation nr 5 tas de ekonomiska
konsekvenserna upp. Det kommer att bli en
förändring beträffande platsbehovet i anstalterna,
det är riktigt, Lövdén. Men samtidigt har regeringen
en rad förslag under utarbetande som kommer att
påverka platsbehovet. I kommande budget
kommer en rad åtgärder att redovisas, som också
kommer att skingra de farhågor som
Socialdemokraterna i det här fallet har haft för den
ekonomiska situationen. I den kommande
budgeten kommer man att redovisa dels de
ekonomiska resurserna, dels också andra åtgärder.
Utskottet yrkar avslag på motion Ju15 och
reservation 5.
Ett fenomen som har blivit alltmer vanligt är
sjöfylleri. I takt med ökande hastigheter och
ökande antal båtinnehavare, kommer problemen
att öka om inte kraftiga åtgärder vidtas. Däremot
är det svårt att komma åt den här typen av fylleri
och fastställa de olika gränserna. Utskottet delar
regeringens och lagutskottets bedömning angående
förslaget om höjning av maximistraffet för grovt
sjöfylleri. Detta innebär att justitieutskottet,
liksom lagutskottet, avstyrker reservation nr 7.
När det gäller upptäcktsrisken, som Lövdén tog upp
i sitt anförande, vill jag bara påminna om att
socialdemokraterna själva har krävt den minskning
av resurserna för Polisens verksamhet som håller på
att genomföras. Vi kan inte heller se att
upptäcktsrisken enbart skulle vara det som skulle
föranleda lagstiftning. Det måste finnas både--och.
Den proposition som nu ligger på riksdagens bord
berör den straffrättsliga delen. Upptäcktsrisken bör
naturligtvis kunna ökas om vi har möjlighet att ge
polisen de resurser som man behöver för att kunna
öka den, men frågan är om bara det skulle kunna
föranleda oss att inte godta de i propositionen
föreslagna åtgärderna. Det tror inte vi i utskottet.
Vi i utskottet menar att det är viktigt att poängtera
att alkohol måste vara en försvårande faktor när det
handlar om brottsligt beteende. Vi hjälper
nämligen ingen med att släta över fel som har
begåtts eller som begås. Vi menar att detta är en
signal även till omgivningen, till dem som har
drogberoende i sin släkt, i sin omgivning eller på sin
arbetsplats, att med kraft säga stopp när man vet att
en person har svårt att hålla sig ifrån droger
samtidigt som personen i fråga också är bilförare.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till
utskottets hemställan.