Herr talman! Regeringen lät kommerskollegium göra en ekonomisk konsekvensanalys för att uppskatta de ekonomiska effekterna av TTIP i termer av bnp och utrikeshandel.
Eftersom det är förhandlingar vi talar om, alltså ännu så länge ett hypotetiskt avtal, kräver liknande konsekvensanalyser också olika antaganden om hur förhandlingarna kan komma att falla ut. Den publicerade rapporten från Kommerskollegium innehåller ett antal olika antaganden som täcker in diverse scenarier för förhandlingarna, utifrån mer begränsat avtal till mer omfattande reformer. Utifrån samma modell, samma data och samma metod kan man sedan laborera med flera scenarier.
Kommerskollegium har för UD presenterat ytterligare resultat baserat på andra scenarier, till exempel vad gäller en fullständigt öppen transatlantisk marknad för handel och investeringar, vilket är viktigt för att visa på potentialen med TTIP. Värt att notera i detta är att även i resultatet som baseras på relativt mindre omfattande handelsliberalisering kan exporten öka betydligt.
Vad gäller effekterna på tillväxten varierar de från ringa 0,01 procents högre bnp vid ett starkt begränsat avtal till 0,43 procents högre bnp vid en öppen transatlantisk marknad.
Denna siffra kan enkelt appliceras på Sveriges bnp och folkmängd för att komma fram till vad den potentiella vinsten med TTIP skulle kunna bli motsvarande person och år. För 2015 blir den ungefär 1 700 kronor. För 2018 blir siffran närmare 1 800 kronor.
Som jag sade i mitt tidigare inlägg är det viktigt att komma ihåg att de uppskattade resultaten är försiktiga på det sättet att de inte tar hänsyn till några som helst dynamiska effekter av TTIP, det vill säga att vi ökar vår export och att företagen ser USA som en bättre marknad när vi får mindre tullar och handelshinder.
Så ser bakgrunden ut till siffran 1 700. Man kan välja vad man vill däremellan, men jag tycker att det är viktigt att kunna berätta för svenska folket vad det ger var och en i plånboken i stället för att tala om tekniska handelshinder.
Jag tror att Annika Lillemets och Jens Holm har erfarenhet av att när man är ute och talar med människor i Sverige brukar det mest intressanta vara vad som rör dem hemma vid köksbordet. Då handlar det inte om tekniska handelshinder utan om hur det blir bättre för just mig.
Jag tycker också att både Annika Lillemets och Jens Holm målar upp en ensidig bild av överdrivna risker som går ut på att onda amerikanska företag kommer till Sverige och förstör vår demokrati. Men det är ett skräckscenario som har föga förankring i verkligheten.
Det pågår förhandlingar och konsultationer. Dessutom bortser du, Jens Holm, från det faktum att Sverige är en betydande investerare i USA och att sådana här klausuler kan behövas för att skydda svenska företag där. Vi är världens största investerare i USA per capita. Det tenderar vi att ofta glömma bort.
Jag tycker att det är obehagligt när man målar upp det som onda avsikter. Det är precis tvärtom. Vi förhandlar om detta för att människor ska få det bättre, för att fler företag ska tycka att det är enklare att exportera till USA och för att vi ska få en ökad handel så att vi får fler jobb och ett ökat välstånd här hemma.
Det är inte skräckscenarier om amerikanska företag som ska komma hit och stämma den svenska staten. Det tror jag för övrigt väldigt lite på. Det är på sin plats att säga att kommissionen ännu inte har kommit med något förslag. Just nu lyssnar man ute bland medborgarna - för eller emot.