Herr talman! Välstånd är också sådant som god miljö, god hälsa, goda arbetsvillkor och väl fungerande demokrati, inte bara pengar i plånboken.
Även om vi utgår från regeringens enligt de flesta bedömares orealistiska scenario med avskaffande av 100 procent av de politiskt påverkbara icke-tariffära handelshindren uppgår de potentiella effekterna inte till mer än 170 kronor per svensk och år under en tioårsperiod. I bästa fall - ekonomiskt - skulle det först därefter kunna handla om 1 700 kronor per svensk och år, om den tänkta tillväxten fördelas helt lika mellan svenskarna, förstås. Det handlar om framåt 2026 i så fall.
När det gäller ISDS-mekanismerna, som Jens Holm var inne på, skulle jag vilja ha svar om detta med balans mellan investeringsskydd, det vill säga företags rätt att stämma stater och staters rätt att lagstifta, och ett modernt system för detta. Vad menas med det? Kan handelsministern utveckla det lite grann?
Staters rätt att lagstifta är absolut, och vi i MP ser det här förslaget om mekanismer som väldigt oroande. Handelsministerns resonemang går inte ihop, varken vad gäller ekonomi eller demokrati. Jag tycker att detta framstår ännu tydligare efter vår debatt i dag. Jag har inte fått tillfredsställande svar på mina frågor.
Trots de uppenbara riskerna och de välgrundade farhågorna fortsätter den svenska regeringen att okritiskt stödja det planerade avtalet och drar sig inte för att skönmåla det med vaga påståenden och illa underbyggda siffror.
Vi i Miljöpartiet har hela tiden varit tydliga med att vi säger kategoriskt nej till ett avtal som innehåller ISDS eller riskerar att underminera miljölagstiftning, konsumentskydd eller arbetares rättigheter.
Demokrati och öppenhet är inga handelshinder. Vi kompromissar inte med grundläggande demokratiska principer, och vi är genuint oroade för vad detta avtal kan komma att leda till. Det borde regeringen också vara. Vi hoppas att de tar till sig den välgrundade kritiken och intar en mer balanserad hållning.