Fru talman! Miljöpartiet har ingenting att erinra
mot den aktuella sammanslagningen av länen och
länsstyrelserna i Skåne den 1 januari 1997 och där-
med att det nya Skåne län skapas. Här finns ett brett
folkligt stöd, och arbetet med att samordna verksam-
heter har pågått i flera år. Residensstadens placering
anser vi mindre viktig. Desto viktigare är decentrali-
seringen av den offentliga verksamheten och förvalt-
ningen över regionen.
Vi stöder förslaget om en utredare som kan ge ett
bredare underlag för riktiga avväganden i dessa frå-
gor. Inte heller finner vi anledning att ha någon avvi-
kande åsikt om att Kopparbergs län i stället skall
benämnas Dalarnas län från samma tidpunkt
Vi har ändå väckt motioner med anledning av
propositionen. Det handlar då om den framtida regio-
norganisationens och länsstyrelsens förändrade an-
svarsområden.
För Miljöpartiet de gröna är det en grundläggande
princip att politiska beslut skall fattas så nära de be-
rörda medborgarna som det bara är möjligt. Det
handlar om småskalighetens och mångfaldens förde-
lar. På varje beslutsnivå skall endast de beslut fattas
om inte kan fattas på en lägre nivå. Vi menar därmed
att ett stort antal arbetsuppgifter som i dag åvilar
staten med fördel kan överföras till regional nivå och
att demokratin skulle fördjupas genom direktvalda
regionfullmäktige, regionalparlament, länsting, eller
vilken beteckning man väljer att använda.
Det är dags att avveckla den nuvarande föråldrade
länsstyrelsemodellen och ge dagens läns- och/eller
landstingsregioner, förändrade eller inte, ett utvidgat
ansvar för den regionala planeringen, miljöfrågorna,
kommunikationerna, sjukvården och andra frågor med
ett klart gemensamt intresse över kommunnivån. Vi är
alltså i de här avseendena i stort sett överens med
Regionberedningen, som föreslår att det regionala
ansvaret förs över från länsstyrelserna till landstingen.
Även Vänsterpartiet har i sin motion formulerat en
likadan åsikt.
Förändringar av länsgränserna anser vi generellt
skall föregås av rådgivande folkomröstningar i berör-
da kommuner. Vad gäller Skånelänen tycks det dock
inte som det ser ut nu så här långt fram i processen att
vara nödvändigt. I Västsverige däremot råder inte alls
samma enighet, varför omröstningsinstitutet självklart
borde användas. Särskilt betydelsefullt är detta för
kommunerna i gränsområdena.
En administrativ region skall ha en geografiskt
naturlig avgränsning och framför allt inte vara större
än att folk kan känna sig hemma. Ju större en region
är, desto längre resavstånd och mindre samhörig-
hetskänsla. Men en region skall inte heller vara mind-
re än att det finns tillräckligt med befolkningsunderlag
och skattekraft för de samhällsfunktioner som den har
ansvar för.
Det finns i dag flera olika alternativ för ett föränd-
rat västsvenskt län. Den kan handla om den nuvarande
s.k. Göteborgsregionen, det kan också vara Göteborg
och Bohus län tillsammans med Älvsborgs län, eller
mer storvulna planer där man också inkluderar Skara-
borgs län och Kungsbacka kommun.
Det finns andra alternativ som är värda att fundera
över, t.ex. att Göteborg utgör en Göteborgsregion
tillsammans med Mölndal, Partille och Härryda, t.ex.
Man kan också i det sammanhanget göra en Bo-
hus- och Älvsborgsregion och låta Skaraborg vara en
egen region.
Att göra ett västsvenskt län av hela området tror
inte vi miljöpartister på. Den idéen har heller inte, i
alla fall inte nu, något täckande stöd.
Annika Nordgren kommer senare i sitt anförande
mer ingående att diskutera situationen just för Skara-
borgs län.
Rådgivande folkomröstningar måste ingå i förbe-
redelserna för sådana viktiga förändringar, anser vi.
Vi föreslår därför att regeringen skall aktualisera och
initiera en sådan process ute i kommunerna.
Den 22 januari i år beslöt regeringen att tillsätta en
utredare som skall ta upp överläggningar med berörda
parter i ett tänkt nytt västsvenskt län. Både Miljöpar-
tiet och Vänstern har reagerat på att man inte i direk-
tiven till utredaren poängterar vikten av ett förutsätt-
ningslöst utredningsarbete. Vi har därför gjort en
gemensam reservation om ett sådant tilläggsdirektiv.
Fru talman! Frågorna om den framtida regionor-
ganisationen - nya förändrade länsgränser - kommer
tillbaka, och vi får därför anledning att diskutera
frågan igen. Med dessa ord ber jag att få yrka bifall
till reservationerna 2, mom. 6, och 3, mom. 7.