Fru talman! I Skåne pågår sedan flera år en pro-
cess i vilken kommuner och landsting gemensamt
arbetar för att Skåne skall bli en administrativ enhet
och för att de gemensamma resurserna skall användas
mer effektivt. Det finns också en mycket stor enighet i
Skåne om dessa strävanden.
Vi närmar oss nu slutfasen i utvecklingsprocessen
mot "ett enat Skåne". Konkret handlar det om sam-
ordning och uppbyggnad av hela den offentliga verk-
samheten i Skåne, vilket innebär sammanläggning av
de båda länen, Kristianstads och Malmöhus län, till
ett Skånelän samt sammanläggning av de tre sjuk-
vårdshuvudmännen till ett gemensamt landsting.
Regionberedningen, som har till uppgift att utreda
förändringen i Skåne, konstaterar i sitt betänkande
helt riktigt att den demokratiska förankringen är dålig
vid behandlingen av frågor som har stor betydelse för
Skånes utveckling. Jag tror att det är på samma sätt i
många andra delar av landet. Beredningen ansluter sig
därför till den uppfattning som vi har framfört från
Skånes sida, att viktiga frågor bör samlas i ett regio-
nalt demokratiskt organ, alltså i ett regionparlament
med vidgade befogenheter. Det bör nu ske.
Det som vi nu behandlar med anledning av bo-
stadsutskottets betänkande är bara en del av proces-
sen, nämligen sammanläggningen av de båda länen
till ett Skånelän. Det berör även den statliga förvalt-
ningen på regional nivå vid sidan av länsstyrelserna.
Beträffande landstingsindelningen finns det en
önskan att gå samman till ett landsting 1999. En Skå-
nestyrelse har också bildats för att ha ett sammanhål-
lande ansvar och en fastare organisation för de regio-
nala utvecklingsfrågor som berör hela Skåne.
Skånefrågan är ju ingalunda fri från komplikatio-
ner. Vi har haft och har delvis fortfarande en mycket
intensiv debatt, framför allt när det gäller lokalise-
ringen av förvaltningen. Det är i och för sig inte så
märkligt med hänsyn till att det är en stor fråga, som
innebär en genomgripande förändring av förvalt-
ningsorganisationen och styrfunktionen. Det är också
viktigt att den diskuteras rent allmänt av många.
En brist i Skåneprocessen är att man inte tidigare
har tagit ett helhetsgrepp och klarat ut lokaliseringen
av olika organ. Det sker nu genom den särskilde utre-
dare som regeringen har tillsatt.
Syftet med denna åtgärd är att han skall ge en
samlad bild av offentlig förvaltnings lokalisering i
regionen mot bakgrund av den nödvändiga balanse-
ringen av olika samhällsfunktioner i Skåne. Detta
innefattar enligt propositionen verksamhet som be-
drivs av den nya länsstyrelsen, det kommande Skåne-
landstinget, Skånestyrelsen och andra offentliga or-
gan.
Regeringen utgår i propositionen också från att
verksamhet kommer att utövas i såväl Malmö som
Kristianstad, oavsett vilken av dessa orter som görs
till residensstad i Skåne län. Strävandena att uppnå
inomregional balans tillgodoses genom lokalisering
av delar av övrig regional förvaltning till andra orter
än residensstaden, enligt regeringen. Det handlar
alltså i första hand om att peka ut dels en huvudort för
länsförvaltningen, dels ett regionalt politiskt centrum
med regionparlament samt förvaltning, inklusive
Skånelandstinget.
Jag tycker att det är bra att man nu tar ett samlat
grepp i denna ömtåliga lokaliseringsfråga, som dock
skall redovisas i uppföljningspropositionen i maj.
Jag kan också notera att bostadsutskottet betonar
vikten av att de pågående övervägandena i frågan om
lokalisering av förvaltningen i det nya länet görs så,
att en rimlig inomregional balans uppnås. Utskottets
uppfattning är att utredaren förutsättningslöst har att
pröva frågan och lägga fram förslag till regeringen.
När regeringen har fått ett beslutsunderlag och gjort
sin bedömning skall alltså frågan underställas riksda-
gen - det är ordningen.
Denna uppläggning sätter nu press på utredaren
och alla parter i Skåne som är med i diskussionen att
komma fram till en lösning som upplevs som rimlig
och som lägger grunden för ett bra samarbetsklimat i
Skåne i framtiden.
En oerhört viktig utgångspunkt för Skånesamman-
läggningen är att utveckla den regionala självstyrel-
sen. Regionberedningen har också föreslagit att det
regionala utvecklingsansvaret förs över från länssty-
relsen till den direktvalda församlingen, regionparla-
mentet. Genom att man lägger över hela utvecklingen
till ett folkvalt organ ökar demokratin i regionen högst
väsentligt.
Den verksamhet det här gäller omfattar regional
utveckling i vid mening såsom fysisk strukturplane-
ring, kommunikationer, kollektivtrafik, infrastruktur-
investeringar, högre utbildning och forskning. Ytterli-
gare uppgifter är hälso- och sjukvård, kultur och mil-
jö. På den här punkten är det alltså mycket viktigt att
man följer Regionberedningens förslag. Jag uppfattar
det också så, att det finns en mycket bred opinion för
att så sker.
Utskottet anger också i betänkandet att man från
regeringskansliet fått besked om att Regionberedning-
ens förslag om den regionala ansvarsfördelningen
kommer att behandlas i majpropositionen. Det är
värdefullt, men för att försäkra sig om att så verkligen
kommer att ske föreslår utskottet också ett tillkänna-
givande till regeringen att resultatet av beredningen
av denna fråga underställs riksdagens prövning. På
det sättet sätter man också ett tryck på regeringen,
vilket jag tycker är värdefullt.
I den socialdemokratiska motionen från Kristian-
stads län uttalade vi en tveksamhet att dela upp Skå-
nefrågan i olika propositioner. Vi förordade att lokali-
seringen av all regional förvaltning skulle klarläggas
fullt ut och behandlas sammanhållet med frågan om
det framtida regionparlamentets kompetens när det
gäller utvecklingsansvaret. Målet måste då vara att
hela Skåne skall utvecklas.
Jag uppfattar bostadsutskottets betänkande så att
vi längre fram i vår får en sammanhållen behandling
av frågan i riksdagen, vilket var syftet med vårt mo-
tionskrav. Det sägs också i betänkandet att utredaren
skall förutsättningslöst pröva lokaliseringen av olika
förvaltningar för att därefter redovisa dem till riksda-
gen. Garantier lämnas också i betänkandet om att
frågan om det regionala utvecklingsansvaret skall
behandlas i majpropositionen. Därmed får vi en be-
handling där frågan belyses i sin helhet.
Slutligen vill jag ge bostadsutskottet en eloge.
Man har hanterat frågan på ett klokt sätt. Vidare har
mycket viktiga markeringar i olika avseenden gjorts
som man måste ta hänsyn till. Genom det ställningsta-
gande som utskottet gör i betänkandet har jag inga
svårigheter att följa utskottets förslag.