Fru talman! Området mänskliga rättigheter är ett
oerhört stort område. Det är ganska lätt att man
misstolkas i sina ansträngningar för mänskliga rättig-
heter. Jag uppfattade att det bl.a. var det som utrikes-
ministern försökte säga. Jag vet också att utrikesmi-
nistern, UD och regeringen har gjort stora ansträng-
ningar för att få Turkiet att uppfylla de villkor och
förpliktelser som de har åtagit sig för en avtalad tid.
Detta gällde framför allt under ordförandeskapet i
EU.
Det har inte räckt. Turkiet har också tidigare skju-
tit upp de förpliktelser de haft enligt ingångna avtal
och lagar. De skjuter och skjuter på det. Som exempel
kan nämnas en lag från år 1839 som innebär att krist-
na skulle ha rätt till skyddad egendom och skyddat
liv. Det är en lag som är 163 år gammal men som
ännu inte efterlevs.
Då undrar jag till slut: Hur ska man kunna pressa
på Turkiet om man nu inte har någon gräns för hur
långt man kan gå? Hur ska man då få dem att upp-
fylla Köpenhamnskriterierna? Hur tänker utrikesmi-
nistern agera i fortsättningen i den frågan?
Jag fick inget svar på frågan om Turkiets led-
ningsansvar för säkerhetsstyrkorna i Afghanistan kan
bli en käpp i hjulet för arbetet med de demokratiska
rättigheterna i själva Turkiet.
Okej, besöksförbudet har upphört, och det är jät-
tebra. Men det var bara en liten parentes, utrikesmi-
nistern. Det varade bara några månader men visade
ändå på ett positivt sätt att det går att engagera sig
och opponera sig mot felaktigheter. Det finns mycket
att göra för mänskliga rättigheter i det landet.