Fru talman! Först vill jag tacka för svaret, som
Lars Ohly och jag får dela på.
Jag har under ganska lång tid följt det assy-
risk/syrianska folkets situation i bl.a. och kanske
framför allt Turkiet. När jag i början på 90-talet blev
informerad om dess situation hade jag svårt att förstå
och sätta mig in i den fullständiga bilden. Men ju mer
jag har träffat assyrier/syrianer i vårt land, men också
i bl.a. Turkiet, har jag förstått vilka fruktansvärda
traumatiska händelser som de har varit med om.
Assyrier/syrianerna är i dag inget stort folk, men
likväl har det överlevt som folk trots ihärdiga förföl-
jelser och massdödande. Men tyvärr, fru talman, finns
de snart inte kvar i Turkiet om inget nu görs för att
bromsa den under årtionden pågående intensiva ut-
rotningsprocessen, som jag vill kalla den. Det är all-
varligt och långt ifrån den verklighet vi lägger i be-
greppen mänskliga rättigheter och folkrätt.
Vi kan inte längre blunda för det kristna folket as-
syrier/syrianernas situation i Turkiet och hela Mel-
lanöstern. Det är kris. De människorna har samma rätt
att finnas där som alla andra - detta äldsta av alla
kristna folk, som så ofta fått klä skott för våra tilltag i
västvärlden. De är på många håll i den islamiska
världen representanter för just oss i västvärlden, för
de är ju kristna.
Fru talman! För att försöka vidga perspektivet nå-
got och försöka visa på problemets stora vidd och
djup måste jag nämna något om de hundratusentals
assyrisk/syrianska flyktingar som finns i Jordanien.
Där lever de i armod och under stor press och över-
hängande hot om att sändas tillbaka till Irak, som de
flesta av dessa flyktingar kommer ifrån. Vid ett så-
dant hemsändande är det enligt uppgift bara hals-
huggning eller dödande på annat sätt, samt fängelse,
som gäller.
Man sägar också att Saddam Hussein självklart
vill ha dessa flyktingar tillbaka och låter därför säker-
hetspolis fånga in dem. Han vill inte att omvärlden
ska veta vad dessa människor har gått igenom och hur
hotad deras situation är.
Fru talman! Nöden är stor, och situationen för as-
syrier/syrianer i hela Mellanöstern så nära outhärdlig
man kan komma. Men nu gäller det Turkiet, som är
på väg in i EU. Det är allvarligt nog med tanke på att
Turkiet inte uppfyllt sina förpliktelser när det gäller
anpassningsprogrammet för inträde i den europeiska
unionen.
Men det är en annan sak i sammanhanget som
också oroar mig, och det är den uppmärksamhet som
Turkiets kommande ledningsansvar för den interna-
tionella säkerhetsstyrkan i Afghanistan eventuellt kan
innebära och vilka konsekvenser det kan få för upp-
fyllandet av Köpenhamnskriterierna och de mänskli-
ga rättigheterna i Turkiet. Jag anser att EU måste öka
och skärpa sin uppmärksamhet speciellt under det
närmaste halvåret vad gäller Turkiets hantering av
demokrati och frågor om mänskliga rättigheter. Kan
inte Turkiet infria sina förpliktelser vad gäller kraven
på EU-medlemskap borde, anser jag, Turkiets status
som EU-ansökarland omprövas. Vad säger utrikesmi-
nistern om det?