Fru talman! Som Margareta Viklund har berättat
är det faktiskt så att assyrier och syrianer knappast
kan sägas ha fått några stora förbättringar. Det har
knappast skett några lättnader för denna numera lilla
folkgrupp. Det bor mångdubbelt fler assyrier och
syrianer i Sverige än det gör i Turkiet i dagsläget.
Kanske de få eventuella lättnader som vi nu kan
se bygger på att Turkiet har lyckats med att rensa ut
en folkgrupp, sprida den över världen och därigenom
beröva den sin egen historia.
Jag skulle vilja fråga utrikesministern om de ställ-
ningstaganden som har gjorts den senaste tiden i den
s.k. kampen mot terrorismen och som berör Turkiet.
EU har satt upp PKK på den s.k. terroristlistan. Vi vet
sedan tidigare att Turkiet, liksom flera andra lite
ljusskygga regeringar, har använt argumentet att de
bekämpar terrorism när de i själva verket slår ned
intern opposition. Det gäller Ryssland och Tjetjenien.
Det gäller Israel och Palestina. Det gäller Turkiet och
kurderna och andra minoriteter.
I det ljuset kan man se den amerikanska kon-
gressmannen Weldons besök i oktober. Han ledde en
styrka på elva kongressledamöter från USA och sade
att Turkiet alltid har varit en lojal allierad. Turkiet är
som en skinande kronjuvel, sade han i anslutning till
sitt besök i Turkiet. USA har också lovat att Turkiet
ska få ersättning för de förluster som de har drabbats
av genom sanktionerna mot Irak som delvis spillde
över på Turkiet. USA är väldigt angeläget om att få
med Turkiet i kampen mot terrorism. Därför går man
dem till mötes.
Detta krockar med respekten för mänskliga rättig-
heter. Det krockar med den kamp för demokrati och
människors möjligheter att leva ett gott liv som vi är
överens om och som vi så hårt försöker föra fram.
Man måste fråga sig hur kampen mot terrorismen
sätts in i Turkiet i det läge som just nu är, där mino-
riteter kämpar för sina rättigheter.
Jo, kampen mot terrorismen används för att fort-
sätta förtrycka. Den används för att fortsätta behålla
t.ex. § 312 som innebär att man inte får yttra sig på ett
sätt som hotar den turkiska statens enhet. Den para-
grafen gäller även utomlands. Det var med den Meh-
met Uzun ställdes inför rätta. I de uppmärksammade
fallen fälls inte domar. Däremot finns det ett antal
personer som döms i tysthet och som sitter fängslade
på dessa mycket lösa grunder.
Utrikesministern säger att vi inte ska gå så långt
som till att ompröva Turkiets ställning som kandi-
datland. Nej, kanske inte just nu. Men när uppstår ett
läge då vi måste göra det?
Det är onekligen så att Turkiet just nu uppnår den
bästa av världar, nämligen frihandel och ökade kon-
takter med den europeiska unionen, men de slipper
tydligen undan kraven på förändring av lagstiftningen
i syfte att uppnå mänskliga rättigheter och demokrati.
Om det inte sker några större förbättringar måste vi
väl komma till en punkt, där vi frågar oss hur länge
detta ska kunna pågå.