Fru talman! Motivet för att jag ska delta i debatten
är inte att jag skulle kunna tillföra debatten någon
ytterligare klokskap eller sakkunskap. Det finns hos
frågare, svarare och andra meddebattörer tillräckligt
mycket av insikter och kunskaper i alkoholfrågan,
och jag har inte möjligheter att beskriva läget på
något annat sätt än vad som redan har skett.
De beslut som riksdagen har tagit, bl.a. om ak-
tionsplanen, är naturligtvis av utomordentligt stort
värde. Vi är dock just beträffande den nationella
planen angelägna om att säga att det nu är kommu-
nerna som har ansvaret för den men att kommunerna
inte klarar att genomföra bra planer utan att de också
får ett ordentligt stöd på det nationella planet från
riksdag och från regering. Det krävs inte bara att man
tar beslut utan också att man deltar i debatten och
försöker peka på de olika svårigheter som finns.
Jag skulle också gärna vilja ta tillfället i akt att
konstatera att socialministern i sista stycket av inter-
pellationssvaret använde ett uttryck som gläder mig
väldigt mycket, nämligen att alkohol inte är som
vilken handelsvara som helst. Detta återfinns faktiskt
i en motion från ett antal socialdemokrater vilken
väcktes i samband med att Sverige, som det då hette,
upptog förhandlingar om den västeuropeiska integra-
tionen. Vårt yrkande var att man skulle försöka un-
danta alkohol från detta integrationsarbete.
Detta var möjligen något utopistiskt tänkt men
förvisso rätt. Det är alldeles klart att man inte kan
hantera alkohol liksom inte heller tobak som om det
vore vilken vara som helst, utan det är motiverat med
olika slag av restriktioner. Det är väl ingen tvekan om
att det finns en enighet på den punkten. Svårigheten
är att stå emot det kommersiella tryck som för närva-
rande finns i dessa frågor.
Det finns också en brist på kunskap hos läkare.
Jag tittade sent i går kväll på det program där Tina
Nordström lagade mat, ett mycket trevligt och bra
program. I det ansåg en läkare att vi skulle äta mera
hälsokorrekt, och han hade ett vinglas med sig och
talade om de antioxidanter som fanns i vinet. Dess-
utom skulle man inte dricka som svenskarna gör utan
som fransmännen gör.
Så kan man ju säga, men när en läkare gör det är
det risk för att folk tror på det. När fransmännen
dricker som fransmännen gör har de mycket värre
alkoholskador än vad vi har i Sverige. Vi förfasar oss
över dessa, men de franska skadorna är av betydande
omfattning. I den miljön, där man rekommenderar
konsumtion av alkohol, är det inte så lätt att hävda
vare sig helnykterheten eller återhållsamheten.
Till sist, fru talman, vill jag i detta inlägg peka på
att man också får tänka sig för lite grann vad man
även som regering sätter i gång med. Jag tänker på
svartspritkampanjen. Vi får då och då mejl - så även i
dag - där folk förfasar sig över alkoholsituationen
och problemen och refererar till svartsprit. Men det är
ju inte svartspriten som är problemet utan den av
staten sålda och den på olika sätt legalt införda spri-
ten som är det stora alkoholproblemet. Genom den
kampanj som man ägnat sig åt med regeringens goda
minne har svartspriten fått stå i fokus som det egent-
liga problemet, och det tycker jag helt enkelt är fel.