Fru talman! Elver Jonsson och jag har flera gång-
er diskuterat alkoholpolitiken här, ofta grundat på
någon interpellation från Elver Jonsson. Jag ska vara
alldeles uppriktig och säga att just nu är jag otroligt
rädd för att alkoholpolitiken förs här, men bara här.
Vi fattar beslut här, men det händer inget utanför
riksdagen. Det är inte Elver Jonsson ansvarig för. Det
är inte riksdagen ansvarig för. Men vi har ett gemen-
samt ansvar att se till att vi för en alkoholdebatt i det
här samhället som gör att alla människor, folkrörel-
ser, föreningslivet, idrottsrörelsen, kommunalpoliti-
ker, kommuner, landsting och landstingspolitiker
börjar förstå vad det är vi står inför.
Den handlingsplan som beslutades av Sveriges
riksdag förra året är faktiskt alldeles lysande. Den är
ambitiös i sin målbeskrivning. Den anvisar en strategi
för att arbeta som är väl genomtänkt och som kan
fungera väl. Tanken är att varje kommun ska upprätta
en egen alkoholpolitisk handlingsplan som behandlar
allt från förebyggande arbete över till att ge hjälp och
stöd åt missbrukare. Det inkluderar också familjer till
missbrukare, dvs. både anhöriga och barn. Det hand-
lar också om att bygga ut missbruksvården och se till
att man är strikt när det gäller tillgänglighet till alko-
hol.
Tanken är inte att vi ska förbjuda alkohol. Det in-
ser vem som helst. Det är en omöjlighet att förbjuda
alkohol. Men däremot ska vi skapa alkoholfria miljö-
er. Barn och alkohol hör inte ihop. Trafik och alkohol
hör inte ihop. Arbete och alkohol hör inte ihop. Så
skulle vi bit för bit bygga alkoholfria miljöer för att
minska alkoholkonsumtionen och bekämpa alkohol-
skaderiskerna. Det har beslutats här, och nu är arbetet
på gång. Det hålls en rad möten i kommunerna.
Kommunerna arbetar med det.
Men samtidigt kan vi se hur alltfler aktörer agerar
för en liberalisering av alkoholpolitiken, för en gene-
rösare tillgänglighet och för att fler krogar ska öppna.
Det har blivit opportunt i den politiska debatten att
säga att nu ska vi börja dricka klockan sju på morg-
narna också därför att det gubevars råkar vara fot-
bolls-VM.
Jag känner att vi kan mötas här och diskutera. Vi
kan vara hur engagerade som helst, men om vi inte
kan förmå alla andra aktörer att ta sitt ansvar kommer
vi inte att lyckas.
Nu finns det anledning att vara bekymrad. Elver
Jonsson frågar om jag är nöjd med situationen. Nej,
absolut inte. Vi ser ju nu hur konsumtionen ökar. Vi
ser också hur konsumtionen ökar bland unga männi-
skor. Nu förs alkoholen tillbaka in på arbetsplatserna
med motivet att det gubevars är nya arbetsplatser. Det
är kreativa arbetsplatser. Men det sade man när jag
började min journalistbana också. Då sade man att på
de här tidningsredaktionerna ska man gärna dricka
lite grann därför att det är så kreativt. Det sade man
på byggarbetsplatserna när man skulle fira taklags-
festen. Det sade man på varvet i Karlskrona därför att
lärlingarna skulle lära sig att hantera spriten. Så lyck-
ades vi föra bort alkoholen från arbetsplatserna under
1900-talet. Det är kanske en av de största framgång-
arna. Och nu märker vi att vi är tillbaka.
Jag tror att vi nu gemensamt över partigränserna,
dvs. de politiska partier som står bakom en restriktiv
alkoholpolitik - alla partier har gubevars inte samma
uppfattning - måste gå ut och arbeta för detta i den
allmänna opinionen. Vi måste föra debatten och
uppmana folkrörelser att ta ett ansvar. Om vi inte gör
det slutar det väl med att Elver Jonsson, jag och några
till debatterar detta i riksdagen och fattar kloka beslut,
men det händer ingenting i samhället i övrigt.
Regeringen har naturligtvis ett stort ansvar. Vi ska
se till att lagstiftningen fungerar och att resurserna
finns. Men inte ens världens bästa regering kan för-
ändra verkligheten om vi inte kan få människor att ta
sitt eget ansvar.