Herr talman! Som framgår av debatten är vi över-
ens om vikten av att bedriva ett jämställdhetsarbete.
Jämställdhet behövs eftersom det ger rättvisa, kvalitet
och utveckling. Vill vi skapa ett mer jämställt samhäl-
le är det viktigt att hela vårt utbildningssystem, inklu-
sive barnomsorgen, medvetet och genomgående
präglas av att ge flickor och pojkar, unga kvinnor och
unga män samma möjligheter, skyldigheter och rättig-
heter. Jämställdhet handlar i mycket stor utsträckning
om attityder och värderingar. Därför är det viktigt att
på ett tidigt stadium och på ett naturligt sätt arbeta för
att få en sunt förhållningssätt i de här frågorna. Det
bör ske redan i förskolan och skolan.
Skolan är en stor och viktig del av samhället. Det
är ju också den största arbetsplatsen vi har. Därige-
nom har skolan också en viktig roll dels som modell
för jämställdhetsarbete, dels för att skapa en god
grund för det fortsatta jämställdhetsarbetet i samhället
i övrigt.
Jämställdhetsarbete får aldrig inskränka sig till att
bara handla om planer, kvoteringar och statistik. Jag
anser att ökad jämställdhet handlar om så mycket mer.
Det handlar om att ta till vara mänskliga resurser och
att få ökad tillgång till kunskap, erfarenhet och kom-
petens. Detta är egentligen något som näringslivet
missar.
Jag brukar roa mig med att se på de olika årsre-
dovisningar som vi får som riksdagsledamöter. När
man studerar dem hittar man så småningom bilder på
de olika styrelser och ledningsgrupper som de här
företagen har. Oftast kan man konstatera att det finns
en stor kompetensbrist här. Man finner ett antal herrar
i ungefär samma ålder och med näst intill identiska
kostymer. Inget ont sagt om dessa män. Jag själv
tillhör kanske den här gruppen. De är säkert mycket
kompetenta och behövs var och en av dem. Men som
grupp har de en kompetensbrist.
Skulle jag satsa pengar i aktier skulle jag nog titta
på detta. Jag skulle mycket hellre satsa pengar i ett
företag som har både män och kvinnor i styrelsen.
Helst skall den också bestå av personer med olika
bakgrund och erfarenhet både vad gäller ålder och
kulturell och etnisk bakgrund. Jag vill satsa i ett före-
tag som visar att man vill ha tillgång till en bred ge-
nomlysning av de beslutsunderlag som man har.
Herr talman! I skollagen finns numera inskrivet att
det åligger skolans personal att särskilt ansvara för att
främja jämställdhet mellan könen. I vilken mån detta
lyckas beror naturligtvis på vilken kunskap och kom-
petens som lärarna besitter inom området. Men det är
också viktigt och betydelsefullt vilket stöd som rek-
torn ger för arbetet när det gäller jämställdheten. Det
gäller att skapa ett medvetet pedagogiskt förhållnings-
sätt. Det är avgörande för att kunna skapa en positiv
utveckling.
Fler män i skolan som lärare på ett eller annat sätt
eller som aktiva i barnens närhet är ytterst viktigt
både för pojkar och flickor, inte minst som modell för
hur män uppträder, agerar och utvecklar naturliga och
respektfulla relationer till det motsatta könet. Det är
viktigt eftersom många pojkar växer upp utan att ha
naturliga kontakter med män, och därmed också utan
motvikt till den schabloniserade mansbild som medi-
erna visar inte minst i aktionsfilmer, såpoperor och
liknande.
Låt mig ta ett exempel som gör mig upprörd. Bar-
bro Westerholm och Inger Davidson har redan tagit
upp det. Barbro Westerholm nämnde detta med att se,
höra, reagera och agera. Det som gör mig beklämd är
att det i dag tyvärr förekommer en alltmer utbredd
företeelse bland vissa pojkar och unga män att man
använder könsord och andra kränkande smädelser till
flickor och även till vuxna kvinnor. När man pratar
med dessa som trakasserar svarar de att de i och för
sig vet att det är fel, men det är ingen som har sagt
något, och därför är det väl okej. Det handlar alltså
om att vi inte reagerar och agerar. Det är en av orsa-
kerna till att detta kan fortsätta. Jag kan förstå att
många kvinnliga lärare i skolan har en väldigt svår
situation här.
Därför, herr talman - och det är bra att det är en
herr talman just nu - skulle jag som man vilja vända
mig till alla andra män som eventuellt hör, läser eller
på andra sätt tar del av det här anförandet. Här måste
vi, alla män, ta ett ansvar för att visa att vi inte kan
tolerera detta. Vi måste reagera kraftfullt och säga
ifrån när helst vi hör eller ser något som handlar om
den här typen av kränkande behandling. Vi måste
reagera och prata med våra söner och även när vi
möter killar i idrottslaget, unga män på tunnelbanan
eller liknande. Det här är helt oacceptabelt och visar
på behovet av att vuxna, mogna män aktivt måste
reagera och engagera sig i barnens utveckling. Det
visar också på nödvändigheten att utveckla en empa-
tisk förmåga som många saknar i dag. En sådan em-
patisk förmåga är också en god grund för att klara av
att vidareutveckla jämställdheten.
Herr talman! Det råder stor politisk enighet om
jämställdhetens betydelse inom all utbildning och att
det krävs aktiva insatser för att nå målet. Jag anser att
det är viktigt att betona att fokus måste vara både på
pojkar och flickor, män och kvinnor samtidigt och
tillsammans, och inte var och en för sig som det
ibland blir. För att utveckla jämställdhet tycker jag att
det krävs att vi kan se till båda könen samtidigt. Det
är därför viktigt att inte i första hand försöka skapa
särlösningar där man enbart inriktar sig på den ena
gruppen. Särskilda undervisningsgrupper enbart för
flickor eller enbart för pojkar bör därför undvikas, i
alla fall som en permanent lösning.
Det kan hända att det är nödvändigt att tillfälligt-
vis anordna könssegregerade undervisningsgrupper
för att kunna byta spår eller för att få i gång en ny och
annorlunda pedagogisk process. Men huvudinrikt-
ningen bör alltid vara att ha blandade undervisnings-
gruppper just för att berika och höja kvaliteten. Jäm-
ställdhet når man ju bäst genom att kunna fungera
tillsammans och respektera och lära känna varandra.
Det handlar om att ge varandra upplevelser och för-
ståelse för olika sätt att se på saker och ting och olika
sätt att formulera och lösa problem.
Marie Wilén tog upp problemet med att pojkar tar
för sig i klassrummet, t.ex. när det gäller datalektio-
ner, på flickors bekostnad. Det kan man kanske lösa
på annat sätt, t.ex. genom att dela upp undervisnings-
gruppen i flera mindre grupper som består av både
pojkar och flickor, dvs. mixade grupper. Där bör
målen i sig vara att lära pojkar hur flickor ser på data
och datorers användning och att se till flickors behov
och sätt att kommunicera.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
hemställan i utskottets betänkande UbU15 i dess
helhet.