Herr talman! Jämställdhetsfrågorna spänner över
ett brett fält, och jag vill bra gärna hålla med Beatrice
Ask om att vi behöver få en debatt om jämställdhets-
frågor här i kammaren, då vi kan koncentrera oss
under en längre tid och kanske få tillgång till de se-
naste utredningsmaterialen.
Vi har i utredning efter utredning sett att jäm-
ställdhetsfrågan uppmärksammas i grundskolan och
gymnasiet. Det är bra. Det gäller t.ex. Utredningen
om skolans inre arbete och Gymnasieutredningen.
Det handlar hela tiden om två saker. I skolan skall
man motarbeta den schablonmässiga hanteringen av
pedagogiken så att man inte för vidare förlegade tra-
ditioner vad gäller synen på pojkar och flickor, män
och kvinnor. Man måste alltså bromsa och se till att
man får en pedagogik som är anpassad till en modern
syn på jämställdhet.
Men man får naturligtvis också vara vaksam på att
man behåller eller utvecklar de pedagogiska metoder-
na så att de också tar hänsyn till skillnaden mellan
pojkar och flickor. Detta är en svår fråga, och det
vore spännande att få en debatt bara kring dessa frå-
gor.
Jag tänkte nu säga något om kvinnor i högre ut-
bildning. Vi ser en tydlig utveckling mot att alltfler
kvinnor kommer i åtnjutande av högre utbildning vid
högskolor och universitet. Om grundutbildningen
skulle man kunna säga att vi nästan nått målet. Det är
litet drygt 50 % kvinnor i grundutbildningen. Men
tittar man litet närmare på saken ser man att det fort-
farande finns viktiga områden att arbeta med. Ett är
fördelningen av kvinnor och män på olika typer av
utbildningar. Man kan se att där ännu finns en bias,
som gör en litet misstänksam.
Vi har inte kommit lika långt med den fortsatta
karriären för kvinnor i den högre utbildningen. Det
börjar bli alltfler kvinnor i forskarutbildningen, och
det är bra. Däremot är det fortfarande färre kvinnor
som tar examen. Återigen ser vi en väldig snedför-
delning i vissa ämnen, t.ex. de naturvetenskapliga,
tekniska och medicinska ämnena. Där är kvinnor
underrepresenterade. Från regeringens sida har man
uppmärksammat de här frågorna. Men man har arbe-
tat huvudsakligen med kvoteringsinstrumentet eller
infört speciella tjänster för kvinnor.
Vi har från Miljöpartiet försökt att uppmärksam-
ma de frågor som jag tror är betydligt mer väsentliga
på sikt, nämligen att man går litet djupare och tittar
efter vilka de egentliga hindren är för kvinnor t.ex. i
forskarkarriären. Det finns naturligtvis en lång rad
sådana svårigheter, som är ett resultat av att föränd-
ringen sker inom ramen för en mansdominerad tradi-
tion. Universitet och högskolor har ju varit männens
högborg tidigare.
När kvinnor t.ex. skall söka in till en forskarut-
bildning möter de redan i C-studierna, och när de
skall skriva sin uppsats som skall ligga till grund för
antagningen till forskarutbildningen, en manlig hand-
ledare. Det finns en traditionsbunden syn på hur man
väljer uppsatsämnen. Undersökningar visar att kvinn-
liga studerande har en tendens att välja ämnen på ett
helt annat sätt än manliga. De vill arbeta mer själv-
ständigt och med uppgifter som är mer verklighetsan-
knutna. De manliga studeranden har lättare för att
direkt gå in i pågående forskningsprojekt på institu-
tionerna. Självfallet gör detta att det blir litet lättare
för manliga studerande att komma in i forskarutbild-
ningen.
Väl inne är det fortfarande så, eftersom det är en
sådan kolossal dominans av manliga forskare och
lärare, att kvinnliga studerande har handledare som är
män. Man kan naturligtvis inte blunda för att detta
ofta är en nackdel i karriären.
Vi vet också att det finns barriärer som är väldigt
påtagliga. Det handlar då inte om den litet mer dolda
typen. Jag skall nämna något exempel. Ett är vad som
händer när man har doktorerat och sedan skall gå
vidare i karriären. Om man har familj väntar man ofta
med att skaffa barn till dess att kvinnan har doktore-
rat. Det är ganska naturligt, och det är också vanligt.
Sedan skaffar man barn. Då är kvinnan ofta i 25-30-
årsåldern. Det blir naturligtvis längre tid för kvinnans
del än för mannens som ägnas åt barnet, i synnerhet
spädbarnet.
När det gäller möjligheterna att sedan fortsätta
karriären, om kvinnan vill det, är de tjänster som finns
direkt efter examen forskarassistenttjänster. Det finns
en regel som säger att man skall ha en begränsning i
meriteringstid, så att endast de fem närmaste åren
efter doktorsexamen skall räknas. En kvinna som har
använt kanske ett eller två år av sin tid åt barnen tap-
par alltså dessa år i konkurrensläge gentemot sina
manliga kolleger. Hon blir då obönhörligen efter. En
sådan regel är egentligen fullständigt oacceptabel. Jag
kan inte förstå varför regeringen inte släpper på detta
krav. Ta bort regeln om den begränsade meriterings-
tiden! Den är ett sådant här typiskt hinder för karriär-
möjligheterna för kvinnor.
När det gäller tillsättningen av lärare och forskare
håller jag med Barbro Westerholm om att det hela
tiden måste ske en kontinuerlig bevakning. Från Mil-
jöpartiets sida har vi för det första anslutit oss till
detta. Vi har tyckt att det är bra att regeringen har
betonat att man vid tjänstetillsättningarna, även om
man nu skall släppa fram fler professurer, anställa fler
professorer osv., skall hålla väldigt noga på tjänstetill-
sättnings- eller anställningsproceduren. Man skall
alltså noga tala om vad den anställde skall ha för
arbetsuppgifter, vilka krav man ställer på meriteringen
osv. innan man utlyser och annonserar tjänsten. Det
skall också finnas en tjänsteförslagsnämnd eller mot-
svarande.
Men man har inte bevakat att denna tjänsteför-
slagsnämnd eller motsvarande skall ha en jämställd-
hetsansvarig, som vi har kallat det. Jämställdhetsrevi-
sor kanske är ett bättre namn. Vi i Miljöpartiet har i
alla fall i våra motioner föreslagit att man obligato-
riskt skall kräva att det i en tjänsteförslagsnämnd skall
sitta en jämställdhetsansvarig som skall kunna de här
frågorna ordentligt. Han eller hon skall inte ha någon
annan uppgift än att bevaka just jämställdhetsfrågor-
na.
Jag skall inte gå in på fler detaljer, men vi har en
lång rad förslag i den här riktningen från Miljöpartiet.
Jag tycker att det är synd att regeringen inte har upp-
märksammat dem. Vi har lagt fram dem under en
längre tid och upprepat några av dem i form av mo-
tioner nu.
Jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 8
under mom. 11. Naturligtvis står vi bakom våra övri-
ga motioner också.